Vi slussar vidare uppåt

Det har gått uppåt sedan vi startade kanalfärden i Rhonefloden, från 0 meter över havet med 21 slussar i Rhone och Saone och nu stävar vi sluss för sluss och i den här i kanalen är högsta punkten 340 meter över havet och vi har här slussat oss igenom 43 slussar.

Det har fungerat nästan helt utan problem, men skulle något inte fungera, tex att slussen inte öppnas med fjärrkontrollen, eller att vattnet inte fylls på med signalen från fjärrkontrollen, då ringer vi bara ett samtal till Vnf-personal och de kommer väldigt snabbt och fixar. En gång när vi var på väg in i en sluss, vi hade inte kommit på plats och förtöjt, så började portarna bakom oss att stänga av sig själva, Columbia hade inte hunnit komma in, de fick slå på back. Vi lyckades få fast tamparna precis när vattnet började fylla upp. Liiite stressigt men kontrollerat till slut, ingen skada skedd. En annan gång kom en Vnf-personal och försökte förklara för oss att vi skulle vänta på honom innan sluss 21, vi vet inte riktigt varför, men vi tror att han behövde kontrollera vattendjupet i och med det på något sätt, allt gick bra.

De senaste fem slussarna innan högsta punkten var drygt 5 m höga och jag erbjöd mig att hoppa av vid en liten plattform precis innan slussen och gå de trappor som leder upp till ovankanten, för att kunna ta emot tamparna från Unisax och Columbia utan att någon behövde klättra så högt på stege uppför slussväggen inne i slussen. Det fungerade bra, jag gick sedan på vägen till nästa sluss, mellan 500 m och 1km emellan dem.

Slussväggar kan verkligen se faschinerande ut, växter av alla de slag trivs i fukten, mossa, maskrosplantor, en rosplanta har jag sett och till och med smultronplantor.

Det regnar nästan var dag och det är kalla vindar, man får klä sig som i vintras i Sverige. Vi hittar fina platser att stanna till på, Langres är en favorit att besöka efter den 4820 m långa tunneln Balesmes som är högsta punkten. I den här trakten finns de vattenresurserna som försörjer kanalen. Det tar knappt en timma att passera igenom tunneln, det droppar lite vatten här och där från taket i mörkret, så det är ju smart att inte ha mobiler etc ute i sittbrunnen. Man måste ha landtärnorna på och en bra ficklampa till hands under färden.

I Langres var det många båtar, vi fick ligga utanpå en stor pråm, det fanns vatten och el samt ett väldigt serviceinriktat par som skötte om platsen. Vi hade varit i “vildmarken” några dagar och paret erbjöd sig att köra oss upp till den stora mataffären nästa dag, vilket vi tacksamt tackade ja till. Anders och jag ville röra på oss så vi promenerade upp denna dag också för att orientera oss och köpa lite färskt. Sedan regnade det lite så vi slappade i båten. Tredje dagen fick vi återigen skjuts, nu upp till staden som låg högt upp. Fina vyer mellan skurarna och så grönt och blommigt. Sedan blev det dags att fortsätta färden och nu slussar vi många slussar neråt igen.

Det blev mycket om slussar i det här inlägget, men det är ju det vi håller på med. Det är generellt lugnare i slussarna här i Frankrike om man jämför med Göta kanal när man slussar uppåt. Här kommer vattnet in/ut från luckor under vattenytan. I Göta kanal kommer vattnet in/ut genom luckor i portarna. Det blir då mindre rörelse i vattnet och det är lättare att hålla båten på plats.