Efter tre nätter seglade vi vidare, mot en ankarvik utanför Cefalù. Det var ganska mycket vågor kvar och det blev en rejält vågig tripp. När vi var nästan framme läste vi i kommentarerna på hamnappen Navily, att flera detta år hade blivit ivägkörda av kustpolisen, från den ankarplatsen vi tänkte stanna i och en hade till och med fått böta 280 €. Det vågade vi inte utsätta oss för så vi gungade vidare till nästa plats, Termini Imerese, totalt 11 timmar i vågor och lite motvind den dagen. Vi kom fram när solen precis hade gått ner så det var lite sikt kvar att hitta en plats i marinan, det var ingen marinero som svarade på varken mob eller Vhf och därför fick vi sköta oss själva. Det var svårare för Columbia som kom lite efter oss och det var kolmörkt. Vi lotsade dem med Vhf och ficklampa, när vi båda var tryggt förtöja, gick vi till sängs efter den krävande dagen.

Den här platsen kanske många svenskar är bekanta med från tv-serien “Husdrömmar Sicilien” från SvT, där en svensk familj förälskar sig i ett rosa hus, köper det och renoverar, med alla de svårigheter det kan innebära i ett annat land och när de inte kunde närvara hela tiden och tillse att det blev gjort som de önskat. Vi ville såklart se huset så vi letade upp det och tog några foton. De var inte hemma, det var synd, för det hade varit kul att säga hej.

Staden var för övrigt mycket ruffig och skräpig, men det har ju sin charm på sitt vis. Marinan var också av enklare slag, ingen sopsortering, allt i samma tunna, elen fungerade bra, men vattnet (som hittills i marinorna, inte är dricksvatten, bara för dusch och att spola av båten med) var det si och så med. En mörk kille fanns på bryggan och hjälpte till dagtid, han ryckte ur någons vattenslang och satte dit vår i stället, tack sa vi. Någon timma senare kom en ilsken båtgranne och skällde på Anders och anklagade oss för att stjäla hans vatten….men, men, men. Det var bara att koppla bort vår slang och fråga den mörka killen om en lösning. Han hämtade en lååång slang och kopplade in oss på ett annat uttag längre bort. Bra nu var det löst och båtgrannen hade lugnat ner sig (kan inte vara hälsosamt att bli så arg i värmen). Vi förstod nu efteråt att grannen hade ett ett slags avtal med marinan om att betala för det vattnet han använde, varför gjorde då den mörka mannen som han gjorde?. Nästa morgon ville jag duscha av mig innan vi skulle segla vidare, då var vår slang bortmonterad och någon annans slang där i stället?! det är svårt med vatten.