I Palermos marina var det mycket noga med våra papper. Vi har gjort en hälsodeklaration, där vi intygar att vi tempar oss dagligen, att vi känner oss friska och att vi inte nyligen kommer från annat land, samt vart vi är på väg. Om vi inte har detta dokument så kan vi få böta 500 € om kustbevakningen skulle stoppa oss. Ordning och reda.

Vi gjorde Palermo på en dag, det var för varmt att fördjupa sig och vi kommer att ha mer tid i vinter att utforska staden. Vi hade däremot tid för en utmärkt sushirestaurang, mums, och så såg vi Greta Tunbergs bok i en bokaffär.

Nästa mål skulle vara en ankarvik i Castellare del Golfo, men den bukten vi tänkt oss var inte bra för ankring eftersom vindar och vågor inte blev som prognoserna visat, för mycket av allt. Vi fann en liten marina – Balestrade – i stället, som skydd för natten. På morgonen gick vi “hundra” trappsteg upp till staden och blev lätt överraskade att den var så livfull, många butiker, restauranger och mycket folk och bilar. Från hamnen såg det så öde ut, men ibland tror man fel.


Efter det fortsatte vi att segla västerut med en slör som vi använde till gennackersegling. Ibland möter vi udda farkoster, en stolt mås på en liten korkplatta med ett grönt vasstrå efter.

Vi ankrade i San Vito Lo Capobukten – innan den sista klippan på yttersta nordvästspetsen. Många badbåtar och en hel del segelbåtar hade tagit samma beslut och då får man vara på sin vakt för det är många som hyrt båt utan att ha så mycket koll på vindar och hur mycket kätting man ska lägga ut och hur båtarna vrider runt i vinden, olika mycket beroende storlek och tyngd. En badbåt droppade sitt ankare några meter framför oss, vinden blåste till, de fick inte fäste med sitt ankare och började dragga mot oss. Deras ankare hakade fast i vår kätting, eftersom de hade lagt sin kätting över vår och de gled på oss. När de försökte köra bort så drog de oss också, det slutade med att en man från deras båt hoppade i vattnet med tampen och hakade av sig från oss. Inga skador dock men vi ruskar på huvudet och undrar hur de tänkte. Det blåste ganska mycket i viken och ytterligare en annan liten båt tappade fästet, han var ensam i båten och försökte dra upp sitt ankare men hann då inte starta båten i tid utan gled på Columbia (hård aluminiumbåt) innan han kom iväg, inga skador på Columbia, men badbåtens stag till biminin (soltaket) kröktes – slutsats: för lätt och litet ankare, och/eller för lite kätting utlagt. Badbåtarna brukar försvinna runt 18-tiden och det blir då lugnare i viken. Då passar vi på att föra lite oväsen och göra dricksvatten med den exelenta Rainman.