Nästa dag körde vi ut i ett av “innanhaven” – Markermeer – en sväng innan vi vek av och in i en prickad led, stundtals ganska bred. Nederländerna är ett land som ligger lägre än havsnivån, man slussar ner i landet och havsvattnet hålls tillbaka av stora vallar och barriärer. Det finns så mycket mer att läsa om vattenreglering i Holland.

Vi stannade i Spakenburg, en ganska dyr marina. Det fanns ett stort sjömuseum med historiska, typiska holländska träbåtar – tjalk, ett flatbottnat segelfartyg med djupgående på ca: en meter och ett “svärd” på varje sida som sänkes ner på läsidan vid segling för att förhindra avdrift eftersom det är så platt botten. Används idag som fritidsbåt samt för rundturer och för uppvisning.

Det skulle blåsa mycket i några dagar och vi började känna att tiden går, vi har ju bokat tågbiljett från Lübeck och måste hinna dit i tid, samt att marinan var lite onödigt dyr. Vi beslutade oss för att komma vidare och sade farväl till våra seglarkompisar, för de ville vara kvar i Spakenburg och avvakta vädret. Nästa morgon åkte vi vidare, under dagen tilltog vinden. Vi hade ett bestämt mål, men plötsligt såg vi en liten ö, mycket skyddat för de vindar som förväntades. Det låg en segelbåt inne i den omgärdade viken så vi bestämde snabbt att prova om vi kunde komma in där. Det är så bra med vår fällköl, vi kan komma in på grunda vatten så vi förtöjde intill den lilla träskodda gräskanten. Det var soligt och skönt, helt i skydd från vinden som dessutom skulle bli starkare nästa dag. Barn badade och skrattade, på kvällen grillade ett gäng. Det fanns små stigar i den täta vegetationen runt ön. På kvällen studerade Anders vår tänkta färdväg framöver och hittade ett alternativ där vi skulle kunna tjäna kanske två veckor och en massa diesel. Vi bollade den nya idén med våra vänner på Columbia, de kollade med sina sjökort och appar och, jaaa det skulle fungera, även om det var på gränsen med vattendjupet för Columbia, vi bestämde oss för att ta den nya färdvägen. Vi kunde nu slappna av och njuta av några dagar i lugn och ro, medans vinden tjöt på andra sidan ön. Efter några dagar lämnade vi vår lilla ö och kunde nu sammanstråla med Columbia i nästa hamn.