Då var det dags att byta gästflagga igen, nu seglar vi in i Nederländerna, det är även ok att säga Holland, men det är egentligen en provins i Nederländerna. Sedan 1815 är det officiella namnet just Nederländerna. Maastricht är mycket trevlig stad, parker med naturliga vattendrag och småsjöar blandat med mycket träd och blommor. Vi promenerar och njuter, vid en liten sjö bodde fågelfamiljer, till turisters och speciellt barns glädje. Maastricht är Nederländernas äldsta och sydligadte stad och översatt betyder det ”övergång av Maas”. 7 januari 1992 undertecknade här EG:s stads- och regeringschefer ”Maastrichtsfördraget” som är underlaget för bildandet av EU och den gemensamma valutan euro. Fördraget kom i drift 1 november 1993.

Mitt knä fungerar att gå med utan att halta, men med mycket försigtighet.

Vi åker vidare och väljer en lite mindre kanal än Maas, (jag kommer nu inte ihåg vad den heter) det innebär att vi kommer tillbaka in i Belgien igen och nu i provinsen Flandern – där de pratar nederländska – det kostar pengar att färdas där – inte så mycket men dyra böter om man inte betalar, så vi betalar för de två dagar som det kommer att ta för oss att vara tillbaka i Nederländerna igen. Tidigare var vi i provinsen Vallonien Belgien – som är fransktalande – där färdas man gratis. Det är kostnadsfritt i Nederländerna, vad vi vet. Det blev en natt på den kanalen i Belgien – i staden Veghel – utmed en kaj i ett gamalt industriområde för fodertillverkning som bevarats och varsamt gjorts om till stadens musik- och kulturverksamhet med utställningar, kafé och restauranger.

Nu är vi tillbaka i Nederländerna och stora breda floden Maas igen, det är varmt och skönt, utmed flodbankarna är det sandstränder med badande och solande människor, en annan sandstrand kan vara för kor som behöver vatten och svalka under de få träden, allt är så lugnt och stillsamt med någon enstaka pråm och andra småbåtar som flyter fram. Vårt mål var att svänga av och in i en marina i staden Heusten.

Vi blev anvisade hamnplatser alldeles intill den vackra staden som hade sin storhetstid på 1600 – 1700-talet och som har en lång och tragisk historia genom århundraden. 1968 började ett omfattande restaureringsprojekt av den gamla staden som höll på att försvinna helt och detta pågick under tjugo år. Nu är det en autentisk stad med små kafeer, kullerstensgator, vackra hus, butiker, restauranger och allt i traditionsenlig stil. Stora vallar som man kan gå runt på, omgärdar staden och en liten väl skyddan innerhamn mitt i staden.

Vi lämnar den trevliga lilla staden och går ut i Maas igen, en liten tripp, sedan viker vi av mot en liten förbindelsekanal, som leder till Amsterdam Rhen kanalen som vi ska korsa och vidare in i en liten kanal som går paralellt med den så vi slipper alla pråmar som forsar fram på den starkt trafikerade kanalen. Men…en slussvakt rådde oss att köra på Amsterdam Rhen kanalen en bit innan vi kunde vika av till den lilla paralella, eftersom det var krångel med en bro i början på den tänkta sträckan. Efter att ha slussat ut via den jättestora slussen, så blev det ca en timma med vågor och obekväm resa, jag fick låsa luckor och lådor inne i båten, som vi ju normalt gör när vi seglar, men inte behövt göra på länge. Vi vek av från den ruffiga kanalen, in i ett ”hål” (under en bro) och kom in i den lilla lugna kanalen vi planerat. En ny värld öppnade sig, vackra hus med välskötta trädgårdar, små båtar intill husen och så alla fina hortensior i en uppsjö av färger, såå vackert och stillsamt. Vi stannade för natt utmed en kaj i Maarsteen. Här i Nederländerna på de små kanalerna är det mååånga broar att passera, de flesta öppningsbara och andra tillräckligt höga för oss att passera under, det är viktigt att kontrollera sträckan vi tänkt åka så det inte dyker upp några hinder.

Vi fortsätter på kanalen Vecht och stannade i staden Weesp. En underbart vacker resa, hortensiorna förtsätter att imponera på oss, att det finns så många olika färger och nyanser visste vi inte. I Weesp fann vi en stor kyrka som var konverterad till ett spectakulärt ölbryggeri och restaurang. Vi gjorde ett besök där tillsammans med Columbias besättning och smakade av några ölsorter och åt middag, gott och trevligt. Anders slipade solglasögon har blivit grumliga och fick kastas, nu investerade han i solskydd att klämma fast på de befintliga glasögonen och går att fälla upp vid behov, då ser han så kul ut, likt Musse Pigg.