Att skicka brev eller paket från det italienska postkontoren, är dyrt och det är inte självklart hur det går till, det är inte ens säkert att du får ditt brev/paket om någon skickar till dig. En gång skulle vi skicka ett brev till Sverige, det är alltid långa köer utanför posten, vi undrar varför alla ska till posten jämt. Vi ställer oss i kön och ser snart att folk går fram till dörren innan de ställer sig i kön, det visar sig att det finns ett turordningssystem i alla fall. På dörren är en papperslapp uppklistrad, med en liten tejpremsa, där skriver man sitt namn – med den vidhängande pennan – underst på listan, sedan går man och ställer sig sist i kön. När man är klar med sin posthantering, är det meningen att man ska stryka sitt namn från listan, om lappen inte har blåst bort under tiden. Några lokala personer som också köade, verkade dock ha lite koll på folk så de pekar och hjälpte till så att vi kommer in när vi ska, det tackar vi för.

Anders berättar här om hur ett annat besök på det italienska postkontoret gick till:

Vi hade bestämt tvättdag en lördag i Syrakusa. För att kunna använda tvättmaskinerna behövs mynt som vi kontinuerligt samlar på oss i ett glasögonfordral för att alltid vara redo, normalt en- och tvåeuros och femtiocentsmynt. Väl framme vid tvättmaskinerna upptäcker vi att tvåeurosmynt inte funkar. Jag tar några raska steg till Poste Italiane som ligger ca hundra meter bort. Ser märkligt öde ut när jag kommer dit, inte en människa, känner ändå på dörren som visar sig vara olåst. Går in ett svalt skönt postkontor men ingen där, ser fyra kassor utan personal men ropar försiktigt – “hallooo”. En halvminut senare kommer en kvinna fram till en kassa, sätter sej långsamt och tittar på mej och säger “prego” (varsågod). Då min italienska nästan är obefintlig säger jag – change to oneeuros, (jag borde sagt “gambio” – växla/byta, tror jag) och lämnar fram tre tvåeurosmynt. Damen tittar på mig med stenansikte och ber mig hämta kölapp vid entrén – jag är fortfarande enda kunden – där kan jag troligen välja kölapp för typ av ärende, jag chansar och trycker på en knapp och får ett turnummer. Går tillbaka och visar glatt min nummerlapp som damen knappt tittar på, men hon har förstått mitt budskap och jag får sex eneurosmynt. Snabba steg tillbaka till Ewa som väntar vid laddad tvättmaskin, stoppar i mynten och maskinen brummar igång. Då får vi se i ett hörn av lokalen, där sitter något – en växlingsautomat. Så enkelt allt är.