Det är sista dagen i Catania och vi strosar runt i staden och hittar en vacker park, där folk kan svalka sig på parkbänkar under stora lummiga träd. I en slänt fanns en anlagd rabatt med datumet för finalen i EM i fotboll.

Italien firar sina hjältar med fyrverkerier, nationalsång och många öl. Vi smygtittade på båtklubbens stortv och tjoade med. Grattis till segern Italien.

Nästa morgon avgår vi mot ankarvik utanför Taormina, återigen en förfärlig tripp med höga vågor och motvind, de höga vågorna kom av en ovanligt stark ström i Messinasundet – i kombination med vinden förståss – berättade en man som hjälpte Columbia med att göra fast vid en boj. Vi lade oss på ankare eftersom vi såg att det var fin sandbotten och då får man bra grepp och ligger gratis.

Vi lämnar Ioniska havet genom att passera det beryktade Messinasundet. Beryktat pga tidvatten och strömmar som kan göra det besvärligt att komma igenom om man inte planerar rätt eller har otur med vädret samt mycket trafik av snabba färjor över sundet som även är en passage för stora fraktbåtar från hela världen. Vår dag genom sundet bjöd på en ganska lugn passage, med bra uppsikt över andra fartyg. Vi körde igenom strömvirvlar och båten girade lite hit och dit, vi körde igenom vatten som såg ut att nästan koka och båten bromsade upp, men inget som besvärade märkbart. I sluten av sundet blev vattnet mer stabilt och vi fick några knops medström.

Nästa viktiga sak blev att se upp för de många intressanta svärdfiskebåtarna som vimsade runt. Det sitter en person mer än tio meter ut – på ett spröt utifrån fören – med harpun för att döda/fånga den svärdfisk, som de två eller tre personerna ser – som sitter mer än tio meter uppe i en mast på båten – och styr mot offret. Ser de en fisk girar de raskt åt det hållet och vi får hålla undan. Mycket märkliga båtar och undrar hur de som sitter uppe i “masten” känner sig när det är lite vågor, hua vad det måste svajja.

Nu seglar vi återigen in i Tyrrenska havet och utmed italienska västkusten norrut. Vi stannar i den lilla clubmarinan Palmi, en familjär och serviceinriktad plats. Dock inte mycket att se och göra på platsen, men efter en lång seglingsdag med en del anspänning, så är vi så nöjda. Efter några dagar lugnar sig vågor och vind, så vi avslutar Palmi med att nyttja klubbens grillplats med bord och stolar.

Idag kom nya magasinet PåKryss ut – det är Svenska Kryssarklubbens medlemstidning. I detta nummer finns en artikel skrivet om vår situation som längeseglare utanför Sverige. Nedan är ett utdrag ur tidningen.