Vi fick trevligt och spontant besök från Sverige – Egil och Inga, som reste med bil på väg mot vänner i norra Italien. Det blev en kväll i Unisax med mycket prat och mat. Några dagar senare lämnade vi Mâcon en måndagförmiddag och på onsdagen klockan elva stog båten uppallad på land, det gick förvånande snabbt och sedan var det bara att kavla upp ärmarna, bita i det sura äpplet, ta tjuren vid hornen och allt vad det heter. För att komma till varvet fick köra in i Canal Bourgogne via en handvevad gammal sluss, vevandet stog personalen vid slussen för, genom att gå runt från sida till sida och öppna, stänga slussluckorna för att släppa in vatten i slussen, vi skulle alltså slussa upp i Canal de Bourgogne.
Det var kallt som tusan och inte så mycket smuts under båten som vi befarade. Nu följde några dagar med hårt arbete för våra axlar, högtryckstvätt, tvätta vattenlinjens gula ton med oxalsyra, rengöra fula märken på friborden med lämpligt starkt medel, slipa bort gammal bottenfärg, måla ett lager primerfärg, måla två lager bottenfärg, vaxa och polera friborden samt kolla upp propeller och anod. Vi klättrade upp och ner i båten på stege ca tre meter varje gång och hämtade grejor vi behövde i processen och glömde ta med första gången, vilket innebar mycket smuts och grus i sittbrunnen, men nu är hon ren och fin och tillbaka i vattnet igen, tack Blanquards varv för proffsigt upp och nerlyft i vattnet.
Efter några nätter i varvets marina, seglade vi tillbaka ut i Saone och stannade några fler nätter i Saint Jean de Losnes stadskaj, gratis plats för tre nätter, men ingen kollade så det blev fem och ingen trängsel. Vi väntade in våra tyska vänner på Columbia för att sedan starta vår hemsegling tillsammans via kanaler.
Under helgen var det ett stort evenemang i hamnområdet med utställare som ville visa upp olika möjligheter runt kanalerna, cyckling, hyrbåtar etc. De engelsktillverkade Piper boats hade också visning och trevlig samvaro med varandra inne vid marinan. De är så pampiga och fina, vi var inne i en och fick titta, det är som en lägenhet på sjön, med alla bekvämligheter som önskas, men inte så charmigt som det är att leva i Unisax, med enkla men praktiska lösningar, det är vi rörande överens om.
Vi är nu återförenade med Columbia och startar vår kanalfärd norröver på riktigt, med fyllda tankar, konserver, ren botten och vi håller tummarna för att vattnet i kanalerna är med oss.
Vi blev intervjuade av Folkbladet innan vi reste till båten. Klicka på bilden och ni länkas till reportage om oss i Folkbladet.
Senaste kommentarer