Vi lämnade nu vår vinterplats som vi varit i sååå länge, den 3 juni öppnade Italien upp för resor mellan provinserna, vilket innebär att vi kan komma in i hamnar om det blir oväder under vår resa, utan att sitta i karantän innan. Det blev en kanondag, fin segling och bra väder, en mycket bra start.
Dagens mål var Nettuno, en stor marina med många fasta platser, eftersom vi var årets första båtgäster så kom de med en flaska vitt vin från orten, det var ett trevligt initiativ. Staden har en liten medeltidsdel bevarad, med många trånga gränder, restauranger och små butiker. Det var rent och snyggt på allmänna platser – det har vi ju inte varit bortskämda med den senaste tiden – med vackra blommor och fin grönska, vi njuter av allt detta i sex dagar pga stark vind och vågor utanför piren.
Sedan blev det dags att fortsätta, vi startade en morgon med rak kurs mot ön Ponza 38 nm ut i havet. Det gick att segla meddetsamma så vi satte segel, då hördes ett larmande tutande och en grå snabb båt körde i full fart mot oss med blinkande blåljus. Det var en militärbåt som frågade om vår destination och uppmanade oss att hålla en ny kurs fem distansminuter längre ut från fastlandet pga militära övningar i området. Bom, bom sade mannen med ett flin och det ville vi inte trotsa.
Efter ca 8 timmars segling i stora vågor och blandad vindstyrka, rundar vi Ponzas nordspets och vi startar motorn eftersom vindarna avtog och var flaxiga mot ostsidan, då kommer inget kylvatten från avgasröret…, vi hissar storseglet igen för att hålla ut från några vassa klipprev som är oroande nära och med seglens hjälp komma vidare i sakta mak medan Anders kollar i motorrummet. Det var inget fel som syndes direkt så vi beslutade oss för att försöka segla lite sakta mot en ankarvik och kasta ankar där. Med hjälp av våra vänner på Columbia som kom och körde upp långsides med oss och vi knöt ihop oss, så kom vi tryggt och fint på plats. Det visade sig bara impellern – som ska suga in sjövatten för kylning av motorn – som var trasig, trots kontroll för bara någon vecka sedan. Allt syns tydligen inte, efter byte av den var allt som vanligt igen, men det var väldigt omskakande, tur vi har segel. På kvällen åt vi passande sjömansgryta till middag.
Efter en orolig natt med kastvindar och knak och brak i ankarkättingen, flyttade vi oss till en lite mer skyddad ankarvik närmare Ponza stad. En lugn dag med flera andra ankrande båtar och kristallklart vatten med sandbotten, avbröts av att en polisbåt kom till viken och ville se papper på båtar, Columbia fick visa sina och flera andra, men vi undslapp den kontrollen.
Senaste kommentarer