Från den 10 mars har Italien varit nedstängt. Under denna tid hade vi bokat resa hem för besök i Sverige, men det blev inställt pga Coronaläget. Den 18 maj lättades det lite på restriktionerna och restaurangerna fick öppna för servering och man fick röra sig i sin region. Det är fortfarande många restriktioner, men nu ser man lite folk på gatorna och fiskarna sitter ute på pirarna med dina spön. Det är härligt att se alla glada barn som cyklar, springer och kan få köpa glass igen.

Restaurangerna får nu servera sina gäster, men med ordentligt avstånd mellan borden. Munskydd och plasthandskar på alla som är i kontakt med varandra. Vi åkte en tripp med buss och metro till IKEA, för vi behövde bla köpa ett sommartäcke och sängkläder. Det var inte mycket folk ute och reste och det var markerat var man fick sitta både på buss och på metron så att avstånd säkrades mellan resenärer. I entren på varuhuset stog en vakt och tempade våra pannor samt uppmanade oss att sprita händerna innan vi fick komma in. Vi hittade våra varor och kompletterade med kaviar, lingonsylt, sill och köttbullar – midsommaren är säkrad. Vad fria och lössläppta vi kände oss.

Vi var också en dag på restaurang i hamnområdet, för att fira att både Rosita och jag hade haft födelsedag under den strikta karantäntiden och vi ville lyxa lite med “utemat”.

Det var många italienare som nu kunde komma till marinan för första gången denna vår och pyssla om sina båtar och vi lade också sista handen på Unisax inför sommaren. En båtgranne sjösatte sin gummijolle med elmotor och ville undersöka hur länge batteriet skulle räcka, han susade runt sin båt ett tag i marinan och senare på eftermiddagen kom fem sjöpoliser och delgav honom en bot på 300 € för att han rört sig utanför sin båt när det var utegångsförbud!!!.. Vi plockade fram vår gummijolle, pumpade upp den för att använda den och hasa oss fram runt båten för att tvätta, vaxa och polera friborden (utsidan på båten). Vi hade noga hört oss för att det var ok. Det kom några rejäla lågtryck från söder under den här tiden med ösregn och blåst, vilket prydde båten med ett brunt lager med sand/salt från Afrikas Sahara – tvätta mera.

Allt fortsätter som vanligt med tvätt, städ, köpa mat och laga mat. Vi försöker att “motionera” allt vi kan på båten så det inte rostar fast, eller tjärvar, startar motorn och låter propellern driva både framåt och bakåt, kör kölen upp och ner, brummar med bogpropellern och kollar att ankarspelet fungerar etc. En dag när kölen kördes upp, ville den inte ner igen…den drivs upp med hydralik och åker ner med egen tyngd (1,2 ton), men inte denna gång, vad gör vi nu? Efter en orolig natt, vi vill ju inte gärna lyfta båten upp på land och vad kan vi i så fall göra där, det går inte att dra ner kölen…Anders plockar fram slägga och öppnar upp innifrån båten (vi kan se kölen från en inspektionslucka i salongen) och börjar banka, efter ett antal slag så ser vi att det rör sig och kölen börjar sakta sjunka neråt, phu. Efter det motionerar vi kölen mer än tidigare, kan jag säga och nu har det har fungerat hitills.

Vi träffar också våra tyska vänner ca en gång i veckan och bjuder varandra på mat och har det trevligt i våra båtar. En dag var vi ute och provseglade – efter den här långa tiden fast i marinan – det blev en härlig seglingstripp med fin vind och allt verkar fungera som det ska och vi kom ihåg hur man gör.

Under vintern/våren och coronan har inte mycket hänt i Ostia, det är fortfarande lika skräpigt och massor med hundbajs på gator och torg. Efter 18 maj har det hänt lite i alla fall. På hela den kilometerlånga stranden har sanden blåst upp som en vall mot gångvägen så det är nästan ingen strand kvar, samt massor med skräp och trädbitar utmed hela vägen, det håller nu på och städas upp och sanden pressas ner mot vattnet av arbetsmaskiner och det börjar se riktigt inbjudande ut lagom till sommarvärmen som nu är på ingång. Nu är sol och badgäster här igen.

Så kommer då dagen när det blir fritt att röra sig i hela Italien – 3 juni, sommarens äventyr söderut börjar, jippi.

Hejdå Ostia