Anledningen till att bygga kanalen var att kringgå ett avsnitt av floden Elbe och Mittellandkanalen som gick genom DDR (östtyskland). Tanken var att kanalens invallning skulle fungera som stridsvagnshinder vid eventuellt anfall från öst. Bygget började 1968 och avslutades 1976.

Vi kör vidare och tar av till en liten stickkanal för att stanna för natten i en liten marina – Heidanger – som drivs av en restaurang alldeles intill. Vi var här på nervägen och det är en fantastisk plats med blommor, palmer och andra exotiska väskötta växter, även välskötta sanitetsutrymmen. Vi blev då rekommenderade denna plats som överraskade oss, vi körde igenom en smal tunnel under en väg och plötsligt uppenbarade sig den här ovanliga platsen.

Men en natt räckte och vi körde tillbaka upp på huvudkanalen igen och fortsatte mot en gratis “liggeplats”. Den här kanalen är inte så intressant, bara raka, inget mer än några kossor, gärden, majsfält och skog. På vår tänkta “liggeplats” låg redan två motorbåtar och de hade fällt upp soltak med stolar och bord på kajen så de planerade nog att vara där över helgen. Bakom dem låg en liten gummibåt som inte hörde till dem och de sa att de skulle åka snart. Vi lade oss bakom gummibåten och var då utanför den sträckan som fritidsbåtar får förtöja. Resten av kajen var till för yrkespråmar. Gummibåten gav sig så småningom av och vi började släppa våra tampar för att flytta fram båten så vi kom till fritidskajen, då motorbåtarna framför oss började teckna åt oss att stanna och pekade på en annan motorbåt som kom bakom oss och avsåg att lägga sig på den lediga platsen. Det visade sig att det var vänner till de andra motorbåtarna och att hundar, ungar och vuxna skulle umgås över veckoslutet.

Hmmm, hur skulle vi nu göra? vågade vi ligga kvar? med risk för att en pråm kommer på natten och kör på oss, eller kommer och skäller på oss för att vi ligger på deras plats? Vad säger sjöpolisen? Hur långt bort finns nästa “liggeplats”? En av männen på motorbåtarna som kunde prata hyfsat engelska kom och sade att de alla skulle försöka komma längre fram och ligga närmare varandra så att vi kunde komma inom fritidsbåtsområdet. Det funkade ganska bra och största delen av Unisax var på tillåten plats. Vi pratade lite med den snälla mannen och han rekommenderade oss att stanna nästa stopp i deras hemmahamn och att de då skulle skjutsa oss så vi kunde fylla våra dieseldunkar, det tackade vi för och nästa dag körde vi till Wittingen – en välordnad klubbhamn.

Det var ganska långt från marinan till staden, vi tog bussen för att köpa mat och där såg vi tankstationen och vi tänkte att vi var tacksamma att få skjuts, mannen skulle komma nästa dag. Han kom på söndagen och vi lastade in våra tomma dunkar, mannen körde oss och ville inte ha något betalt för det, fint med vänliga hjälpsamma människor. Här i trakterna närmare bestämt i Wolfsburg ligger huvudkontoret för Volkswagenkoncernen med 50000 anställda. En sådan här enorm industri har förutom biltillverkning eget bageri och slakteri/charkuteri för att serva personalmatsalar mm. En skojig grej var att vi fick se korvar i en affär där korvar såldes som Volkswagen orginaldel.

Sedan var det dags att fortsätta kanalresan och slussa ner 23 meter i en enorm sluss. För att spara på vatten så har de i den här slussen ett system med olika kammrar som vattnet pumpas in och ut i och sparar ca 40 % av vatten.

Uelzen är en plats vi har läst om som har en spectakulär järnvägsstation, dit åker vi nu och smyger in med lyft köl i den grunda lilla marinan och lägger till långsides. Vi letar fram en busslinje via googlemaps och beger oss till närmaste busshållplats för att åka in till staden och se oss omkring. Busshållplatsen var inte i bruk pga vägarbeten, men en rekommendation vart nästa plats var, fanns på en skylt. Vi gick dit och där var nya uppgifter om var man skulle kunna hoppa på bussen. Vi gav upp och började gå mot staden för att hitta en lämplig påstigningsplats. Bussen kom och körde om oss och vi hann alltså inte fram till nästa plats, vi gick hela vägen in till stan och räknade med att åka buss tillbaka. Vi hittade en sushirestaurang och där blev vi så mätta så vi fick med oss en “doggy bag” hem. Klockan började bli ganska mycket och vi bestämde att bese järnvägsstationen nästa dag för den fanns på andra sidan om staden. Vi åkte buss tillbaka till båten och såg då att vi hade vi fått grannar, två finska killar som vi träffade i en marina tidigare i Nederländerna, vi morsade lite men pratade inte så mycket. Finnarna åkte vidare nästa morgon.

Nästa dag gick vi hela vägen med en gång och tittade på den färgglada järnvägsstationen Hundertwasser-Bahnhof, kallad så efter att den renoverats utifrån Freidensreich Hundertwassers konstnärliga idéer.

Vi fortsätter till nästa gratisplats i Bad Bevensen, en kurort och stad med anor från 700-talet. På parkeringen vid kajen finns en ställplats för husvagnar och husbilar med nödvändig service. Ingen service för båtar dock. En promenad in till staden var allt vi tog oss för på den platsen. Vi fortsatte genom det platta, raka landskapet till nästa gratiskaj – Wulfstorf, en kaj utan något omkring, senare på eftermiddagen kom de finska killarna i sin motorbåt och lade till för natt. Morgonen därpå var det tänkt att vi skulle resa vidare, men det regnade så det forsade, vi vände på kudden och beslutade oss för att stanna för att se om det blev bättre under dagen. Det blev det inte, finnarna trotsade regnet och stack iväg, de kan sitta i skydd i sin båt och köra så det var inga problem för dem. Vi visste att skeppslyften vi skulle åka i hade varit stängd för översyn en förmiddag för någon dag sedan och vi befarade att det skulle vara flera pråmar som väntat och som skulle gå först, vi hade alltså ingen brådska, så en regnig dag i båten passade ju bra. Dagen därpå sken solen igen och vi fortsatte mot skeppslyften. Under resan när Anders virade ut flaggan som hade snurrat upp sig, såg vi att det var fler som sökt skydd mot regnet, en störd fladdermus lämnade yrvaket båten och stannade i närmaste träd.

Skeppslyften Scharnebeck lyfter/sänker 38 meter, vi fick vänta på vår tur i ca två timmar och under tiden kom Columbia ifatt oss, trevligt att köra tillsammans igen. Det blev vår tur och vi körde in i den stora “baljan” som är 100 m × 11, 8m och 3,4 meter djup, det är mycket vatten i den, ca 4000 m3, totalvikten med tråget plus vatten är 5800 ton. Själva färden ner eller upp dessa 38 meter tar bara 3 minuter, det är ju jättefort. Men när vi åkte ner tog det längre tid, för Anders gick runt på kanten utanför båten och tittade på all teknik, då stannade lyftvakten tråget och ropade i högtalarna att Anders omedelbart skulle kliva på båten! Skämmigt, han startade tråget när Anders var ombord igen.

Nu var det bara en kort trip kvar på Elbe seiten kanal innan vi kör av mot höger och österut på floden Elbe, som har sin källa i nordöstra Tjeckien och flyter genom norra Tyskland och rinner ut Nordsjön. Elbe har en längd på 1010 km.

Det blir också här bara en liten trip på den floden innan vi svänger av mot vänster och norrut in på Elbe Lübeck kanal och stannar i staden Lauenburg, här ska vi stanna några dagar och njuta.