Vi blir mottagna i marinan av två kvinnor som vant tar emot våra tampar och hjälper oss tryggt att bli förtöjda. Vi går upp till kontoret och betalar för de dagar vi tänkt stanna, vi får en områdeskarta där det är utmärkt var vatten, sopstation och sanitetsanläggningen finns.
Lauenburg är en mycket gammal sjöfartsstad med korsvirkeshus, historiska ångfartyg och utsikt över floden Elbe. I den gamla delen av staden, utmed kullerstensgator och små gränder upplever man tydligt hisoriens vingslag, med otaliga hantverksbutiker och små restauranger. Om man går de smala trapporna högt upp som leder till den nyare delen kommer man till vackra parker med välskötta trädgårdar och ett slott. Där finns också butiker och annat som hör en stad till. Vi tyckte att det också hörde till med en glass i solskenet nere i den gamla staden. Som tur var så såg jag en gäst som åt just en sån glass och vi bestämmde oss för att dela en och det var tur det.
Vi behövde fylla på vatten i båten och det såg trångt och meckigt ut att köra till tankplatsen så vi plockade fram våra vattendunkar och pirran att köra dem på. Efter andra varvet på den lite knöliga vägen, upp för en ramp och ner för en annan, så undrade fru hamnkaptenen varför vi gick dig och fyllde vatten, den platsen var för de husbilar och husvagnar som stog utmed kajen, för båtar fanns det en fyllningsslag på bryggorna ganska nära där vi låg. Det hade vi inte sett, vi hade bara tittat på den områdeskarta vi fick vid incheckningen. Att den var för husbilar framgick inte, vi blev ilskna över den missvisande informationen, men det fick vi ingen förståelse för, -det borde vi ha sett och förstått- tyckte hon. Nåväl, nu var vi ju ändå klara och ingen skada skedd, men hon var allt lite kaxig.
Efter tre dagar var vi nöjda och ville vidare, mot sista stoppet innan mål för denna säsongen. I en liten “insjö” i anslutning till kanalen ligger klubbhamnen nära staden Mölln, vi stannar en natt och kör sedan vidare mot Lübeck och vårt slutmål för denna säsong.
Aj aj aj ! Nu är ni ju i samma vatten som räcker ända till Mem ! Inga “hinder”. Suger det av hemlängtan eller “bromsar” ni nu, håller emot när hemmet nu är nära? Ser att ni ligger bara 1-2 Nm från Herreninsel med Segler Verein Trave vid Marina am Stau ! Där fick vi 1999 akut hjälp av några “gubbar” att masta på, båtklubben skulle precis lätta för en eskadertur till Travemünde så det behövde gå snabbt. Det tog 4 minuter – rekord ! Trevliga “igenkännandets” minnen har poppat upp vartefter, sen ni gick in i Rhone och kanalerna norrut. Numera är det ju fåtöljen och videologgboken som gäller för vår del, sen 2 år helt “strandsatta”. Bästa hälsningar från Hans & Carola i Torshälla hamn.
Trevligt att höra ifrån er. Vi ligger still för vintern och är nu hemma i vår lägenhet. Vi fortsätter i vår och tar hem båten till Sverige via västkusten, Vänern, Vättern och Göta kanal. Ha det gott