Återresan var minst lika vacker, underbara miljöer och snöklädda berg, vi stannade vid en liten campingplats i Schweiz med ett litet vattenfall utmed bergssidan intill, allt låg i en sluttning så vi vågade inte köra för långt ner, med risk för att inte komma upp från gräsmattan igen pga blött underlag. Platsen var dyr men vacker och vi kunde beställa färskt bröd till frukosten. Det fanns kastanjeträd (marone, ätbara) på området som vi plockade för att kanske kunna tillaga senare.

Vid nästa etappmål var vi tillbaka i Italien och det föll sig naturligt att stanna i “pastaparadiset” Valeggio igen. Dessa fantastiskt goda tortellinis kan man inte bara passera. Det blev ett nytt besök på samma campingplats och på samma restaurang som på uppresan och senare på kvällen promenerade vi runt i den vackra byn Borghetto och njöt av miljön.

  • Alphorn?

Nästa stopp var återigen en favorit från uppresan, då vi inte tyckte vi hade tid att undersöka platsen tillräckligt – Orvieto. Den historiska delen är byggt på ett så kallat tuffberg, som jag skrivit om i tidigare inlägg. Vi åkte kabelbanan upp och promenerade runt på stenbelagda gator och i smala gränder. Högst upp på ett stort torg finns den randiga och pampiga romersk-gotiska katedralen som byggdes i slutet av 1200-talet.

Resan gick sedan vidare mot staden Gaeta, vi ville undersöka marinan inför eventuellt stopp med båt längre fram. En enkel plats för övernattning utan några faciliteter blev bra här. Vi blev mycket förvånade på kvällen, när en familj kom och städade på området, det har vi inte sett i Italien på länge.

Nästa plats var en mycket trevlig agriturismo=lantlig miljö. Getter, grisar och ankor fanns inhägnade på området. Vi passerade husets små odlingar av tomater, squash etc, på vår väg till duschar och toaletter. I trädgården där vi campade fanns fikonträd med mogna fikon som vi kunde plocka och enkla trädgårdsmöbler som vi kunde nyttja, det passade utmärkt för vår lunch.

Senare på dagen gick Anders och jag på promenad till den närliggande staden Padula, vi gick uppför smala gator som var så branta att det riktigt sög i benen, lutningen var enorm.

Det var som vanligt hänförande utsikt och vi förundras över att folk bor så här, alla kör väl inte bil!? och cykla är inte att tänka på.

På kvällen bokade vi bord i husets restaurang och åt mycket vällagad traditionell Italiensk mat, i mysig höstlik miljö.

Under resan till nästa plats passerade vi otaliga olivlundar, redo och förberedda för att skördas, samt vinodlingar också de redo för skörd.

Vi kom så till sista stoppet innan vi var hemma, “sista natten med gänget” – . En campingplats i utkanten av en liten stad, ruffigt med en halvrasad fabriksbyggnad utanför och sopor överallt (det är inte så ovanligt i Italien). Det såg mycket övergivet och spartanskt ut, vi funderade på “plan B”. Men efter att vi fått telefonkontakt med värden, så kom han och öppnade grinden och vi körde in. Bara vi där och det visade sig vara riktigt bra, men enkelt. Vi hade tillgång till toa, varmvatten för disk, bra duschar, bord och stolar samt en grill, perfekt och egen nyckel till grinden. Så blev det grillkväll med god mat och trevligt umgänge.

  • grillmästare Jansson står redo

Sista etappen mot mål var den enda som bjöd oss lite sämre väder, när vi stod i kö för färjan över Messinasundet så brakade ett regnväder över oss, men det var fint igen när vi körde av färjan på Sicilien. Etna tornade upp sig framför oss och man inser hur stor den vulkanen är när man ser den väldigt länge trots att man kör flera mil. Det var också här många vinodlingar som vi passerade.

Så var vi tillbaka i Licata och till våra båtar och nu börjar all tömning av bilen och städning.

När vi summerar vår resa så kan vi bara tacka våra skyddsänglar och glädjas åt bra planering som givit oss en sådan fantastisk tripp. Vi kom tillbaka andra veckan i oktober efter en resa på knappt tre veckor och har åkt ca 510 svenska mil, genom hela det omväxlande Italienska inlandet, över Schweiziska alperna, där det dagarna innan vi passerade var snöoväder, men när vi åkte där var det torra vägar, klart soligt väder som gav oss utsikt över det fantastiska bergslandskapet med snöklädda toppar och de gröna alpbyarna. Bra väder i Tyskland (om än lite kyligt och friskt) så vi kunde cykla i det västnordvästliga, bördiga, ganska platta landskapet. Det var inte så mycket trafik på vägarna, förutom kön innan Gotthardtunneln och inget har gått sönder. Och med tanke på pandemin, så hade vi hade inga problem under resan med att passera några gränser etc. Någon vecka efter vår hemkomst så började Tyskland och norra Italien begränsa rörelsefriheten pga smitta. Vi har haft kul och mycket trevligt tillsammans. Tack Rosita och Bernhard som erbjöd oss den fina resan.