Efter att äntligen ha fått resa lite på Sicilien, så kommer nu vår tid för att lämna vår vinterhamn i Licata. Vi säger farväl till de som varit här och till de som gjort sitt bästa av att hålla kvar det goda ryktet i seglarvärlden om att vara en populär “comunity” (social samvarugrupp med båtfolk som bor på sina båtar i marinan på vintern). I dessa tider, har vi ju inte varit tillåtna att träffas alls, mer att vi har morsat och pratat när vi mötts på gatan och så workouten förståss, utomhus med avstånd mellan oss.

Vi lämnar marinan den 1 juni och planen är nu att från Licata segla till någon marina något mer mot sydost, för att sedan när vädret tillåter segla över till Malta. Malta säger sig nu vara av med pandemin och är mycket noga med papper och färsk covidtest som inte får vara äldre än 72 timmar. Vi stannar i Scoglitti eftersom vi fått bekräftat att vi där kan på “dropintid” kan göra testet dagen före vi tänkt segla över, perfekt. På onsdagen som vi tänkt oss, är allt tyvärr stängt – Nationaldag. Nästa dag – torsdag kan man komma till testplatsen före elva och vädret för överfarten – som kommer att ta ca 12-14 timmar – ser stabilt ut. Vi går dit och får stå på trappan utanför dörren och doktorn pillar oss upp i båda näsborrarna med en lååång “tops”, fy tusan vad det killade, testsvaret får vi en timma senare och då förstod vi att vi gjort fel test, detta var ett snabbtest som inte är godkänt för Malta, men det var det som erbjöds här, det var för bra för att vara sant, 30 €/person utan nytta. Vi ringer till marinor och till sjöpolisen på Malta för att höra hur noga de är, de säger att utan negativt svar på PCR-test så kommer man inte in på Malta, men de ber oss ändå att fylla i några papper med självhälsodeklaration, testresultatet från topsningen, samt bevis på att vi fått första vaccindosen, scanna in och maila allt till någon kontrollinstans i Valetta, för att få veta om vi är välkomna. Fredagen kom och inget svar från Malta samt att väderfönstret passerade….vi skiter i Malta.