Efternågra dagar i Taormina, styr vi kosan söderut till Syrakusa, men innan det stannade vi till på IKEA i Catania och köpte på oss pepparkakor, lingonsylt, kaviar, ett kilo köttbullar och sill, det är ju snart midsommar. I Syrakusa väntade en ny Airbnblägenhet på oss, fyra våningar upp i den antika stadsdelen Ortigia som ligger på en udde ut i havet och avslutas med ett fort. Bära, bära, bära all packning upp till högsta våningen till en liten charmig lägenhet med takterass. Vi kände att vi behövde mer tid här och försökte boka en extranatt, men det var fullbokat, upplyste värdinnan oss, aj då. Vi surfade fram en annan lägenhet, också den i Ortigia och nästa morgon kånkade vi ner vår packning och flyttade in i nästa lägenhet, tre våningar upp, tur att vi har jumpat en del under vintern.

Syrakusa var den mäktigaste staden i “storgrekland” och har en historia från 2700 år tillbaka i tiden, var också huvudaktör i strider med fenicier, som kontrollerade östra Sicilien på den tiden. Senare under rommartiden blev staden en viktig handelsplats. Den mest kända historiska personen härifrån är troligen, Arkimedes som levde sitt liv här.

En dag gick vi till en arkeologisk plats – en park, lite i utkanten av staden, det fanns även där en gamal amfiteater, men inte lika stor som i Taormina. Där fanns också “Dionysos öra” – vinets gud i den grekiska mytologin – ett område med grottor i berget och en stor grotta som har formen av detta öra. Inne i grottan är det en enorm akustik, slavarna förr i tiden ansåg att grottan var fylld av magi.

  • örat

Nästa och sista målet på den här bilresan skulle bli Modica, en stad i bergen lite längre in i landet (Sicilien). Staden består av två “våningar” och är känd för sin chokladtillverkning enl gamal tradition samt för sin arkitektur i barockstil. Vi stannade bilen på den nedre våningen och vandrade iväg för att besöka ett chokladmuseum. Det var stängt men vi hittade en butik med egen tillverkning och fick information om hur de arbetar, bla så upphettar de inte produkten så att sockret smälter och det ger därför den lite knastriga känslan när man tuggar.

Anders och jag gick upp de många trapporna utmed bergssidan och kom upp på “högsta våningen”, bedårande utsikt över hela staden och prunkande trädgårdar och så kyrkor förstås.

Nu var den här veckan till ända och vi återvänder till båten i Licata, med många upplevelser, fina bilder och minnen.