Vi fick ett nytt, mycket lite begagnat sittbrunnskapell hitskickat av våra vänner i Göteborg, som har samma båtmodell som vi har, de har köpt nytt så detta blev överflödigt, tack Roger och Kerstin. Vårt gamla har hängt med sedan vi köpte båten 2012 och är slitet och mycket mögelangripet, så vi är så tacksamma att kunna byta ut det. Vårt gamla och nu det nya är sydda av samma företag så det passade utmärkt efter några justeringar, dock passade det inte ihop med vår befintliga sprayhood, så vi grävde i plånboken och beställde en ny sprayhood samt justering av kapellet. Vi anlitade en lokal kapellmakare för det jobbet. Mannen hämtade våra gamla saker för att malla och måtta, båten ser då så naken ut och typiskt så kom det några dagar med regn- och ruskväder, vi brukar ju sitta ute fast inne i skydd annars, men nu blev det några dagar nere i båten med Netflix. När det sedan blev en uppehållsdag kom våra nysydda grejor och monterades upp och det blev jättebra, så frächt och fint, jag hann också med lite handtvätt som torkade innan regnet kom tillbaka nästa dag.

Vårdagjämning idag och vi tar den dagliga promenaden mellan regnskurarna, i rask takt ut på piren till den yttre fyren och tillbaka. Vi passerar den herrelösa kattkolonien som håller till vid den husvagn som står permanent på plats och övervakar fiskodlingarna i inloppet till marinan. Vår “jumpafröken” vurmar för dessa katters väl och samlar nu in välgörenhetspengar för att kunna sterilisera katthonorna hos en veterinär och försöka minimera återväxten. För ett par månader sedan var uppdraget att läka ut ögoninflammationer med salva, katterna ser faktiskt ganska välmående ut och det är en del folk från byn som dagligen går ut dit med mat. En stor eloge till henne för hennes engagemang.

Idag var det dags för våra vänner på Columbia att segla runt hörnet och in där fiskebåtar och andra yrkesbåtar håller till, för att lyfta upp båten på land och skrapa bort den “fina undervattensträdgården” som växt till sig under ett halvår vi legat stilla och sedan bottenmåla. Vi ville vara behjälpliga så vi satte klockan på 6.30 och ställde upp för att lossa tampar och vinka av dem. En stor kran – en så kallad “travellift” som kan lyfta 300 ton, stod redo för uppdraget. Lyftet gick lugnt och sansat tillväga och nu ligger Columbia på plats för uppsnyggning, det är inget vi får göra själva, vi har anlitat en agent som sköter allt som ska göras. Det var en svinkall morgon och jag hade tjocktröjan under jackan och jag önskade att jag hade haft vantar också, är det verkligen syditalien det här. Hoppas det är varmare den 8:onde april, för då ska vi lyfta.