Att gå på promenad i Licata är verkligen en njutning om man tycker om natur och vida vyer. Nu på våren är det så grönt och friskt. Vi brkar vara några stycken som vandrar upp mellan husen, upp på den bördiga bergsryggen som går paralellt, högt ovanför den långa sandstranden, vi ser ut över det oändliga havet och noterar vecka för vecka nya växter som spirar och gror.

Det är en liten smal väg som slingrar sig mellan hus och kullar och det blir en ca sju km lång promenad. Det finns lite hus och en del hundar innanför staketen som skäller när vi passerar. Syd har lärt oss att ha med “dogtreatment” hundgodis och kasta in eller mata dem med så blir de så glada. Ett par små hundar på vår väg, smiter ut under stängslet och följer oss en bit på standen innan de springer hem igen. Vi har någon gång vågat gå barfota i vattenbrynet, men det är kallt, burrr som svenskt sommarbad.

Vi får möte ibland också och då känner vi att vi är mitt i verkliga livet.

Nu stänger Italien ner landet igen, från gul riskzon till orange, inte mer tillåtet att resa, gå på restaurang etc. och bara mataffärer och apotek har öppet. Det gör ont när man tänker på hur folket lider, ekonomiskt, socialt och med alla andra konsekvenser det blir av nedstängningar och begränsningar. Över påsken kommer det även att bli röd riskzon i hela landet och allt detta för att desperat begränsa smittspridning bland folket. Vi har det bra i vår båt och försöker se ljust på framtiden, vi sitter ju trots allt inte i sjön.

Alltmedan allt detta vackra finns omkring oss så jobbar Etna – Europas högsta aktiva vulkan, starkare och intensivare än tidigare – på Siciliens ostsida och sprutar ut lava och aska över närområdet, vi har sett bilder från en marina ost om Etna, där båtar är täckta av svart aska, märkliga och lite kusliga tider.

Etna in action – Foto: Maurizio Bonomo