Det visade sig nu att vi idag börjar med de mindre slussarna i Frankrike som vi själva styr med en fjärrkontroll som vi fick av en VNF arbetare (Voies navigables de France) i den första slussen, med tillhörande info av honom på franska, vi förstod och slussade iväg. Nu har vi dessutom bytt kanal igen – Canal de Saint Quentin.
Vi är fortfarande tre båtar som följs åt, men vi får nu bara slussa en båt i taget – av säkerhetsskäl – så vi ser inte så mycket av varandra nu. Det är mycket trevlig att vara här, fint väder, lugnt och skönt. Vi förfinar vår slussteknik varefter dagen går, nu gäller ju inte det som vi provade fram i de stora slussarna – som mest var avsedda för pråmar – nu är det mer likt Göta Kanal-slussning, fast vi sköter förloppet i slussen själva.
Vi möter faktiskt en och annan pråm nu också och en blir förvånad över att de får plats.
När vi kommer fram mot en sluss så finns en skylt om att vi ska skicka en signal med dosan till slussen, om den är ledig och redo, får vi röd/grönt ljus, så tömmes den på vatten (vi slussar upp nu) och därefter får vi grönt ljus och kan åka in, när vi har förtöjt färdigt så trycker vi på kontrollen igen om att bassängen ska fyllas, portarna går igen och bassängen fylls, när det är klart så öppnas portarna och vi kan åka ut, slussen stänger portarna och är redo för nästa båt och vi far vidare.
Utmed kanalkanterna kör VNF:s servicebilar och håller koll på att det fungerar och skulle det inte göra det så fixar de det snabbt och bra. Det sitter fiskare utmed kanalbankarna med sin avancerade utrustning, här har de ro att sitta hela dagarna…
Det är oftast fingerpontoner en lägger till vid här i gästhamnarna på kanalerna, det fungerar bra eftersom vattenståndet kan variera kraftigt och då flyter ju hela bryggorna med upp eller ned.
Vi kom på plats skapligt på eftermiddagen och det blev tid för att leta reda på en mataffär – det blev Aldi.
Vår flexibla kran med duschslang på toa har läckt vatten en tid och nu visade det sig att precis där vi låg – över gatan – var det en sanitetsbutik. Skruva bort slangen och dit för att kolla, det fanns… men var fel gänga. Skruva tillbaka och det får fortsätta att läcka.
Det skulle också finnas möjlighet att tanka diesel, vår reskamrat Ole beskrev att han sett en Total-mack några kvarter bort så vi tankade i våra reservddunkar i båten och rustade oss med en liten dragkärra – som vi köpt när vi skulle köra hem öl från Ålandsbåten för något år sedan – och travade iväg åt det håll han pekat…vi gick och gick, men trodde vi var fel, frågade en fransman som inte kunde engelska och han pekade mot andra hållet och vi gick däråt i stället. Dumt… upp med googlemaps och försökte söka, det var som Ole beskrivit, trava tillbaka och fortsätta på den första vägen (Fransmannen tänkte nog inte på att vi gick till fots för han visade oss mot stora vägen). Vi gick och gick och irritationen började krypa i nacken. Efter väldigt lång väg hittade vi en Totalmack, fyllde våra dunkar, band fast på kärran och stapplade mot båten. Vi hittade en genväg så det blev kortare väg tillbaka. Jag frågade Anders hur många vändor han önskade gå för att få fullt i tanken, men han var nöjd för dagen.

Nästa dag for vi vidare, danskarna i gröna båten – Kurt och Maj-Britt – stannade kvar en natt till och de skulle fö åka mot Paris senare, så nu skiljdes vi från dem. Men vi umgås inte med vårt resesällskap – vi kanske pratar om vart vi tänker åka men när vi kommer fram gör var och en sitt och så verkar det få vara.
Vi fick nu en ny fjärrkontroll som såg modernare ut men fungerade på samma vis.
Idag hade vi ca 35 km framför oss och 17 slussar innan vi kom fram till Grand Souterrain – tunneln – som var världens längsta, tills för något år sedan, då Italien nu har en längre. Vi trodde att vi inte skulle klara hela etappen på en dag så tanken var att vi skulle stanna för natt vid någon sluss och sedan åka vidare nästa dag och därefter nästa morgon vara redo för genomfart den första av de två avgångar som då var 9.30 på lördag morgon. Vi slussade på och fram på eftermiddagen var vi framme vid tunneln… torsdag – vi som trodde det skulle ta tid med alla slussar och planerat annorlunda. Nu skulle vi i princip kunna åka med torsdagsavgången kl 17.00….
Nja, vi väntade till nästa morgon.

Efter frukostbestyren började alla med förberedelser för ihopkoppling av båtarna. Det kom en VNF-personal för att kolla om allt såg bra ut och han samlade också in de fina moderna fjärrkontrollerna och vi fick nya fast gamla. Alla körde fram och lade sig med lagom avstånd efter varandra och så knöt vi 25-30 meters linor mellan båtarna. Först var dragbåten, därefter en pråm, sedan vi, efter oss danska familjen och sist en annan dansk båt. 9.30 ljöd startsignalen och kolonnen började sakta röra sig framåt mot 5,6 km långa Tunnel Riquevals mynning.
Dragbåten matas framåt med en kätting som ligger på botten i tunneln och i taket går elledningar som båten får ström ifrån, där finns också belysning. Båten kan dra upp till 300 pråmar!!
Det känns kusligt och spännande, det är kallt och fuktigt i tunneln och det ljudet från dragbåten är det enda som hörs och hela turen tar 2 timmar.
Skönt att komma ut i ljuset igen och färden fortsätter. Nu slussar vi nedåt igen och nya/gamla dosan saknar en knapp som fanns på de andra två och det är för att det finns en spak i bassängen som vi ska dra i när vi förtöjt, då sätts proceduren igång och vattnet tömms. Några km senare kommer en tunnel till, den är bara drygt 1 km och en kan se ljuset på andra sidan hela tiden samt att vi kör igenom för egen motor.

Dagen slutmål var Saint Quentin som är en stor stad. Där skulle vi fylla upp alla föråd samt ta någon dag att bese staden. Det var tydligen en stor fisketävlingsdag här, hela kanalkanterna var fulla med fiskare och deras mycket avancerade utrustning, det ser mycket märkvärdigt och allvarligt ut.
När vi kom fram så visade det sig att det var en järnväg precis brevid samt någon silo meden massa buller och damm, så det ville vi inte ha, vi åkte vidare. Det blev övernattning vid en sluss lite längre fram.

Nu är det lördag morgon och vi far vidare, det är varmt och skönt. Vi hade tittat ut en hamn som såg trevlig ut i Chauny och som hade tillgång till det vi behövde. Det såg sedan inte alls ut som vi hade fått veta och var inte heller ens på samma sida. Vi svängde in och det blev en mycket bra plats, nära till tvättmaskin, dusch, toa, färskvatten och soptunna – perfekt. Jag satte genast igång en maskin tvätt, sedan rustade vi oss med ryggsäckar och gick in i staden för att titta och för att köpa mat. Vi vet av erfarenhet att på söndagar är allt – och jag menar allt – stängt. Vi beslutade att ta en liggedag och slappa lite, vi sliter ju inte så mycket på dagarna när vi reser men vi är ändå igång – mentalt och fysiskt – många timmar i sträck så det är skönt att bara vara ibland.
Söndagen blev mycket blåsig och det passade att slöa. Vi har nu köpt vårt första bröd som fransmännen gör flera gånger om dagen, det var alltså en butik i hela staden som var öppen, ett bageri.

Anders slussar upp

Viss beväxning på byggnad

Väntar på grönt ljus

Ut ur den lilla slussen kommer en pråm

Biologisk mångfald på slussväggen

Trogna fiskare på kanalkanterna

Fjärrkontroll

Info om tunneln

Tunnelns historia

Historik

Info om dragloket

Dragloket – fram

Dragloket – bak

Draglokets energiförsörjning

På väg in i tunneln

På väg mot tunneln, alla dragna av ett “lok” som går först

Fjärrkontroll

I denna tunnel ser en målet hela vägen

Fisketävling på gång

Det finns ännu plats under broar

Kyrka i Chauny

Synvilla

“kontoret” invid slussen

På väg ned i slussen


Nyköpt bröd