La Specia är en stor hamnstadstad med flottbas och är besöksstad för kryssningsfartyg. När vi var där låg det fyra kryssningsfartyg i hamn och ett par stycken ute på redden. Staden har stora pampiga byggnader, torg smyckade med konstinstallationer, breda gågator med tillhörande kommers och t.o.m elektriska trådbussar genom staden.

När vi lämnade La Spezia, passerade vi ett smalt sund och runt udden låg en gammal fästning med en randig kyrka – San Pietro. Kyrkan grundades på de gamla resterna av det hedniska templet tillägnat gudinnan Venus Ericina

Dagens mål blev Chiavari, lite längre upp i Genuabukten, en lugn dag med lite gennackersegling, men mest motor, vi tar vad vi får. Vi blev bra mottagna i marinan Chiavari, fick en platsbeskrivning skickad via mail så det var bara att flyta in på rätt plats. Vi promenerade på stan, rent och fint med historiska kvarter och stora inbyggdda gångstråk mellan de höga husen. Vi går sedan som vanligt så högt upp vi kan och tittar på staden och omgivningarna från ovan, Chiavari överraskar oss positivt.

På nästa etapp valde vi bort själva Genuabuktens “huvudstad” – Genoa, som vi tänkt besöka – genom att korsa rätt över bukten och komma till Savona. Dels för att vinna lite tid på grund av att Mistralen var oss i hälarna och dels för att det blev då ett gynnsammare seglingsläge. Vi kunde hissa seglen ganska snart och segla tre och en halv timma!!! Vi passerade udden vid Portofino, känd från vårens trevliga Italienska serie på SVT, med fina miljöer från orten – Hotell Portofino. Nu är vi i Medelhavets nordligaste del på vår resa, i Liguriska havet.

Savona har en industrihamn samt plats för kryssningsfartyg och en liten svängbro som öppnades mot beställning på fasta tider, vi fick vänta ca tjugo minuter. Det var en mycket skyddad hamn inne i staden med restauranger, butiker och mycket trafik omkring, ganska bullrigt och stökigt på kvällen/natten, men annars helt ok. Vi köpte lite färskvaror, duschade och gick sedan till sängs.

Dags för nästa hamn som fick bli Marina di Andora och nu börjar vi gå söderut igen. Lugn färd med lite – med betoning på lite – segling i svag vind. Vi fick bra mottagande i marinan, men det var trög incheckning. Vid tilläggning fick vi ett formulär att fylla i våra båt- och persomuppgifter, bra tänkte vi, då går det nog snabbare sedan. När vi sedan lämnade pappren på kontoret så skrevs det ändå in i datorn medan vi väntade. Endast kontant betalning gällde och noga handskrivna kvitton för både hamnavgift och pollett till tvättmaskin. Kvinnan på kontoret hade små kassalådor med kontanter och diverse lappar, vi fick fråga särskilt efter nyckel till toa och dusch. Ingen kunde engelska, hamnen var i alla fall jättefin. Det var en stor marknad i hela hamnområdet, så det var en del rörelse och annat att titta på, allt var rent, fint och välordnat i staden och mycket aktiviteter kring den stora stranden. En svensk kvinna med italiensk man kom till oss för hon sett vår flagga, hon hade bott där i 40 år och tyckte det var kul att prata svenska. Vi pratade länge om vår resa, hon var dock inte så geografiskt kunnig. Hon kände en kvinna i Trosa, Sverige och det visade sig att jag känner till den kvinnan mycket väl från mina år som Trosabo, lustiga sammanträffanden. Nästa dag kom en entusiastisk italienare och pratade, han berättade att han hade jobbat på Northshorevarvet i Chichester för länge sedan och byggt Southerlybåtar som ju vår båt är. Han körde nu charterseglingar med egen båt och hade just dagen innan varit ute på seglats med ett par där kvinnan var svenska, det visade sig vara den seglingen som paret dagen innan kom ifrån, när de stannade till hos oss, fler lustiga sammanträffanden. Idag fick Unisax en ny fin sverigeflagga, med klara fina färger på och det här blev sista hamnen i Italien, vi åt på restaurang (hamburgare och pommes!!!) och skålade “hejdå Italien” och tack för alla fina minnen vi har med oss 🇮🇪