Vi seglar mot Frankrike och Menton, som ligger precis intill den Italienska gränsen. Det blev mest motor men lite segling i alla fall. Det blev språkförbistring när vi kontaktade marinan på VHF:n och när vi väl fick en plats, visade det sig att vi skulle fånga en boj från fören och backa in mot kaj. Vi var inte beredda på det eftersom det stod i vår info att det var mooringlinor som vi är vana vid. Bojen var så långt ut från kaj så trots vår snabba växling av förtöjning med boj, så räckte inte linan så vi kom in till kaj. Vi löste det, men man måste alltid vara beredd på att ändra det man i god tid har förberett. I Menton har vi varit tidigare när vi var på väg mot Korsika och Sardinien, men det finns alltid något nytt att bese om man går runt lite. Morgonen efter var min födelsedag och Anders hade plockat några rabattblommor i marinan tidigare på morgonen och jag fick fransk paté till frukost med färskplockade blommor – det är kärlek.

Nästa steg – Golfo Port de San Juan – hamnplats och position på mail, men vi fick ingen hjälp att förtöja, det behövdes dock inte men det brukar vara någon som vinkar in oss och hjälper till. Det var en mycket fin och familjär marina med trevligt bemötande med små presenter i en påse vid incheckning. Vi besökte ett ölbryggeri med pub på kvällen, där fick vi små smakprov på olika sorter som uppgick till ca 16 olika sorter, vi smakade inte alla. Sedan beställde vi en chark- och ostbricka till de ölen vi valde, en trevlig överraskning till min födelsedags ära. Det är varma nätter nu, ca 18/19 grader. Nästa dag fick vi hjälp från hamnkontoret med rätt adress och telnummer till en marina i Lyon som vi önskar boka nu för att lägga båten under en trip till Sverige för viktiga ärenden, god service tycker vi. Nästa dag var vi sugna på att röra på oss och vi vandrade upp till en by – Vallauris. En typisk fransk småstad, mycket blommor och många butiker och restauranger. Vi såg flera keramikverkstäder och deras vackra alster och det verkar vara stadens signum. Tillbaka till marinan igen hann vi också besöka en fabrik som tillverkade marmelad, gelé, olika drycker etc utav en speciell sorts apelsinblommor som traktens befolkning plockade och levererade under blomningstiden. Nerolium var fabrikens namn och dett är ett kooperativ med gamla anor, intressant och en komplicerad process.

Dags för nästa mål – Cogolin, längst in i Saint Tropezbukten. Ingen vind inga vågor, vi lyssnar på P1:s vinterpratare under färden västerut. Vi har nu fått veta att vi har plats i Lyon under den tiden vi önskar, nu kan vi boka flyg, logistiken verkar fungera så här långt. Vi handlade på det enorma köpcentrat Géant Casino, där fanns allt, vi köpte bla prisvärd motorolja inför kommande byten. Det här är en jättestor och lyxig marina för stora båtar, oss placerade de vid “jollebryggan”. Vi tittade på stor seacrosstävling i olika klasser, hu vad fort de kör.

Nu far vi vidare till Le Lavando, där har vi varit förut men vi kände inte igen oss förän vi kom in till marinan. Vi gick en vända i staden och letade med Google map efter en liten mataffär som skulle vara öppen, det var ju söndag. Google kan inte allt, för det fanns ingen affär. Det gick bli sallad utan tomater. Anders hittade en gammal kanon, vid hamnkontoret. På eftermiddagen kom några tonåringar och hoppade i vattnet från kajen där det var badförbud, de gjorde volter och hade kul. Vi noterar att det mesta kostar mer nu, än i Italien.

Nästa marina blev Saint Mandrier, utanför Toulon. Vi startade med två rev i seglen och halva genuan ute, en fin slör tog oss fram hela dagen, det var kul med en riktigt fin segling, vi var vid något tillfälle uppe i 7,5 knop, bra gjort med vår tunga “bobåt”.

Här stannade vi fyra nätter pga vind och höga vågor. Dag två hade vi tänkt åka färjan över till Toulon och se oss omkring, med det skulle regna då vi stannade “hemma”. Lite pyssel i båten och mellan skurarna gick vi och köpte mat och promenerade tunt lite i byn. Det ruffiga vädret verkade hålla i sig, så vi ställde in oss på att vara kvar ett tag, det var inte den billigaste marinan, men vad gör man. Det klarnade upp, Anders och jag hade sett att det fanns en trevlig vandringsled på baksidan av den halvön vi var på. Vi packade fika i ryggsäcken och begav oss för att se efter. Vi gick en naturskön slinga med fina vyer och bänkar att sitta ner på, vilken trevlig överraskning för oss. Vår loggbok som vi fick i resepresent när vi skulle starta vår drömresa, har tagit slut. Vi fnissade när vi fick den, hihi fem år! Men det blev det.

Vi har nu bara ett en etapp kvar innan det var dags att lämna Medelhavet och segla in till Port Saint Louis och masta av, för att sedan fortsätta färden med masten på däck i kanalerna genom Europa. Columbia meddelade att de fått avmastningstid och upplyft båt på land – de ska sedan vara på resa i Tyskland ca en månad – till en och en halv vecka senare och de tänkte stanna kvar i den här marinan till dess. Vi däremot har en tid med flyg hem till Sverige att passa, båten ska då ligga i en marina i Lyon, så vi är angelägna om att komma vidare, så vi skiljs åt nu och var och en tar sig vidare efter sina behov. Avskedsdrink och hejdå, vi ses i trakterna runt Lyon i mitten på juli och fortsätter därefter kanalfärderna tillsammans. Vi har seglat och haft kul ihop i tre år nu, fantastiskt, ett lite udda sällskap som har träffats på vägen i Medelhavet och funnit glädje och nytta av varandra.