Att gå från en liten fransk kanal till en stor flod – Maas, är en upplevelse i storhet. Lite djupare vattennivå, mycket bredare och en härlig öppenhet. Det finns vackra (och mindre vackra) hus utmed floden, välskötta trädgårdar och skön grönska och inte minst – ca en knop medström. Den lilla kolonnen kör mot en marina i Charleville Mézièr, floden grenar sig lite innan staden börjar och vi ska svänga av där. Hans som körde först, uppmärksammade inte att vi svängde där utan fortsatte. Vad skulle vi göra nu…han hade ingen mobil och ingen Vhf. Vi förtöjde och hoppades att han inte skulle hinna för långt innan han upptäckte att vi inte var bakom. Efter en stund kom han ändå rätt och vi kunde pusta ut. Nu var det dags för sushi och nästa dag travade vi alla iväg till centrum och allt var jättegott såklart.

Plötsligt en dag såg vi en svenskflaggad motorbåt komma in i hamnbassängen, vi gick dit och pratade med dem och vi delade kontaktuppgifter med varandra. De ska nästa sommar göra samma tur som vi planerar och det kan vara kul att göra sällskap om det kan fungera. Vi behövde tvätta, vi köpte en pollett till marinans tvättmaskin, men när vi kom dit var det flera kassar före oss, vi letade då upp en maskin på stan och gick dit med vår kasse samtidigt kunde vi köpa mat i den stora mataffären på samma plats. Det vi inte uppmärksammade innan var att det var stor stigning upp till platsen, det var lite jobbigt för mitt skadade knä, men det fick gå.

I centrum fanns ett stort torg, med mycket pampiga och vackra byggnader som omgärdade torget. Det var någon slags mässa de här dagarna – där de sökte arbetskraft till olika företag – mitt på torget och runt utmed husen var det ett otal restauranger och caffeer.

Vi seglar vidare och efter ett par dagar frågade Hans om han fick bjuda oss på hans paradrätt. Vi tackade ja till det såklart och vid nästa stopp bjöd han oss på en jättegod makarongryta med massa ingredienser i.

Anders luktar på blommor
Makarongryta på menyn

Det skulle bli lite sämre väder och vi ville ligga still ett par dagar, hamnen i Revin såg ut att vara trevlig. Det var den finaste och mysigaste vi hade varit i. Blommor och grönt, med liten grillplats under tak, gröna gräsmattor och allt man behöver, till och med ett fungerande wifi. Hans berättade att han ville komma vidare lite snabbare än vi åker, så vi sade farväl till honom här och skiljdes åt. Vi hade en vecka tillsammans med mat, skratt, trevliga samtal och många slussar.

Måndagmorgon och vi vill fortsätta vår färd i det vackra Ardennerna. Efter en och en halv timme framför första slussen så gav vi upp och åkte tillbaka till marinan. Det var något fel på slussen och servicpersonalen kunde inte ge oss något besked om när den skulle fungera igen, så vi njöt en dag till på den mysiga platsen.

Nästa dag gick det bättre, tunneln var riktigt smal och ingen belysning, det var noga att hålla rak kurs och inte skrapa i väggarna och slussarna fungerade igen. Landskapet är bedårande vackert, det här är ju den franska delen av Ardennerna.

Givet är en stad som ligger som på ett “finger” som sticker upp med Belgien på båda sidor om fingret. Vi kom till Givet för att stanna några dagar och vänta ut ett stort regnväder, inga andra båtar i den marinan, man undrar ju varför. Vi knöt fast oss ordentligt och gick för att bese staden innan regnet. Nästa dag brakade det lös, man sade att det skulle kunna komma mellan 50 och 100 mm under dagen, jag vet inte vad det blev, men det regnade så hårt och mycket så det gick inte att prata med varandra ute i sittbrunnen, innedag med andra ord.

Men efter regn kommer solsken och då var det midsommaraftonen

Det var en stor marknad i hela inre staden, samtidigt som någon slags moppeträff som invaderade staden. Mopederna var “utklädda”, en del till djur och andra till olika fantasier.

På eftermiddagen hade vi bjudit in besättningen på Columbia, som nu hade förstärkts med barnbarnet Hannes 17 år. Maten blev så svensk som vi kunde förmå med “utländska” råvaror.

Vi åker vidare och lämnar Frankrike bakom oss och fortsätter in i Belgien. Nu är bergen höga runt oss, ibland med stupande bergssidor, perfekta för klättersport. Det syns färgglada prickar på berget och tittar man i kikaren så är det “klättrare” som utmanar sig. Andra bergsväggar är helt beklädda med olika gröna träd och får då lite mjukare form. Här är den belgiska delen av Ardennerna och ännu vackrare natur.