Fler ankarvikar

Ankarvik utanför San Nicola Arcella. Rosita, Anders och jag gick upp den slingrande vägen, med trappor som genvägar, till den lilla staden med fin utsikt över havet och viken. Allt var rent, fint och välskött. Vi såg oss omkring, fikade och köpte färskvaror i en Craibutik och travade sedan tillbaka och rodde ut till båtarna.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Staden Sapri, lite mer norrut, hade en skyddad vik och vi stannade i tio dagar för det var så lugnt och skönt, inte så många fler ankrare och lätt att ro eller motorera med jollen in till stranden. Första gången vi kom in på stranden och drog upp jollen i sanden, så kom en marinero och talade om att stranden var privat och det kostade tio euro för att ligga där, vi betalade men jag tyckte det var förfärligt men hade den goda smaken att inte uttrycka det, samt att jag hade solglasögon så han inte såg mina arga ögon. Vi kunde ju också kasta våra sopor i deras tunnor samt att han tittade till båten. Gångerna efter det så lade vi oss vid slutet på “deras” brygga och vi fick varefter god kontakt med marineron som också hjälpte oss med en kontakt som skjutsade oss till en järnhandel så vi kunde köpa nya batterier. Vi har en tid tyckt att de inte tar emot laddning från solpanelerna som förväntat. Förrförra vintern blev de tyvärr helt urladdade vid ett tillfälle och efter de har de sakta blivit sämre. När vi ligger i ankarvikar är vi ju beroende av att det funkar. Men nu kunde vi ju som sagt få hjälp med transport och det är vi mycket tacksamma för – de är tre stycken och väger 25 kg styck. Efter tio dagar fick vi plats inne i den skyddade marinan intill, det skulle blåsa rakt in i viken, med höga vågor som följd. Det var skönt att komma in på en fast plats och man behöver då inte fundera på om ankaret håller fast båten om det kommer hårda vindpustar. I marinan kunde vi låna elcyklar gratis för att åka och köpa mat, vi körde också in ett lass med tvätt till en självservicetvätt och det var ju bra att slippa bära, för från marinan var det längre väg till staden.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

En kväll besökte vi staden tillsammans med Rosita och Bernhard för att äta pizza och uppleva kvällspulsen. Jag är inte överförtjust i pizza, men den här var både prisvärd och mycket smakrik. En promenad efter det och vi ler när vi ser att hela lekparken är full med familjer med glada barn – klockan elva på natten!!! i 28 gradig värme. Sedan unnade vi oss taxi hem.

• 

• 

• 

Efter tre dagar i hamn, seglade vi vidare till nästa ankarvik, förresten segla.. vi säger som de flesta gör här i Medelhavet – antigen är det för mycket vind eller för lite, så vi kör oftast för motor.

• 

Nästa vik blev utanför staden Agropoli, alldeles intill marinan kan vi ankra, så det är nära att komma in till staden som ligger lite högt och är mycket trevlig. Vi kan här lämna våra tomma gasoltuber för återfyllning och vi har också hittat gastub att byta till vår Sodastream så vi kan göra eget bubbelvatten och slippa slänga två-tre stora plastflaskor varje dag, för vatten går det åt mycket i värmen.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Vi är nu en bit in i augusti och det är italienarnas semestertid samt att reserestriktionerna i Europa har minskat. Det är många små badbåtar som far omkring i ankarvikar och på populära resmål är det nu jättemycket folk. Vi undviker de platserna så gott det går. Vi hade ju den fantastiska möjligheten att besöka de platserna förra året när vi var på väg söderöver under juli, alla fina öar, Stromboli, Vulcano, Capri, Amalfikusten, Tropea etc, så vi hoppar över det nu.