Eoliska öarna ligger norr om Sicilien och är ett vackert naturparadis med dramatiska klippor och svarta sandstränder. Havet är mycket djupt runt omkring de sju öarna, ofta mer än 1000 meter och vulkanerna ryker ibland.

6.00 – vi lämnar italienska fastlandet för i år och stävar mot Stromboli ö med Europas mest aktiva vulkan, 2500-3000 meters höjd, men bara drygt 900 meter över havet. Tanken är att vi ska ankra i någon vik runt ön och få höra och se när det mullrar och fräser från den ännu aktiva vulkanen, det kommer ett utbrott var 20:onde minut.

Det blev en ganska bra seglingsdag, med hyfsad segelvind till största delen. Vi hade läst att man fick inte ankra närmare än 150 meter från de små stränderna och när vi kom fram och nosade runt så noterade vi att vi inte skulle klara det pga att det var för djupt, 25-30 meter har vi inte kätting till eftersom man lägga ut tre gånger djupet minst, för att ha bra fäste. Det fanns också bojar man kunde kroka fast sig på, men de låg inte gynnsamt till med tanke på hur vindarna skulle vara under natten och kvällen. Så vi beslutade oss för att fortsätta till nästa ö. Synd, det blev inget muller denna gång.

Panarea är en annan av öarna inom ögruppen och sägs vara jetsetsens paradis under agusti, som är italienarnas semesterperiod. Där fann vi vår nästa ankarvik, åhhh vad skönt vi sov, inga svall… Vi har den senaste tiden pendlat i sidled ca 25 grader plus/minus på några sekunder, nu ligger vi på ostsidan om ön. Här var det många båtar som funnit sin plats. Äntligen finns det folk i paradiset.

Och till helgen var vi inte ensamma längre