Lördag den 2 september avgår vi från Vivers och tänker ta en kort etapp eftersom Mistralen ska blåsa på ordentligt fram på eftermiddagen.
Mistralen kom och vi hittade aldrig någon trygg och bra plats att stanna på, så vi körde på och hamnade till slut i Avignon. De här sista sträckorna i Rhone har det varit glest med hamnar, i alla andra kanaler vi varit på har det funnits många valmöjligheter för nattplats och det är inte lika snabb service i slussarna som det har varit innan. Det verkar bara vara fartyg och pråmar som servas.
Vi har under några dagar slussat ihop med ett tyskt par – Sylvia och Reiner, i sin segelbåt Pearl, som ska förvaras för vintern i Port Napoleon.
I Avignon hittade Pearl snabbt en bra kajplats och vi letade efter den flytponton som det stog om i vår bok, det fanns ingen. Vi såg det danska paret Vibe och Peter i deras segelbåt Zenobia, ligga vid kajen och vi kunde ligga utanpå dem. Trevligt återseende, vi har setts lite då och då under våra kanalfärder.
När vi förtöjt klart blev vi inbjudna till dem för en trevlig pratstund.
Det blev ju en lång och blåsig etapp den här dagen, så för oss blev det sedan middag och gonatt.
Söndag morgon och Zenobia vill tidigt iväg för vidare färd mot Port Saint Louis för påmastning och vidare österut mot Grekland.
Vi släpper ut dem och lägger oss sedan vid kaj igen.
Vi vandrar runt i Avignon, tittar på Påvepalatset i den gamla staden högt upp, går runt på de smala gatorna som känns som en labyrint. I Avignon kan en lätt vara i flera dagar, men vi känner också att vi vill iväg för vindarna ska bli starkare om några dagar och vi kommer ju hit igen när vi ska resa tillbaka till Sverige, så vi beslutar oss för tidig avgång till St Louis nästa dag och vi har också beslutat oss för att lämna kanallivet och bege oss ut i Medelhavet för att komma till Spanska ostkusten för vintern.
Sylvia och Reiner skulle också avgå så vi fortsatte tillsammans som tidigare, de hade dock tänkt stanna halvvägs – i Arles – så blev det inte för det fanns inga platser så deras dagsmål blev samma som vårt.
Det var en ganska monoton etapp, så tankar fick snurra fritt i huvudet – Medelhavet..redan…västerut i Lejonbukten…mycket västliga vindar..Mistralen från norr..dyra hamnar..Zenobia räknar med att komma till Grekland i november…
Väl framme i St Louis missade vi sista slussens öppningstid med 10 minuter och fick ligga och vänta i 2 timmar! Slussen skiljer Rhonefloden från den lilla kanal som leder ut i Medelhavet och följs direkt av en bro som ska hissas.
Emedan vi väntade så gick vi över till hamnen på andra sidan och tittade, vi såg då en dansk båt – som vi också sett tidigare men aldrig pratat med – komma in i hamnen och såg nypåmastad ut. Vi hjälpte honom på plats och han berättade att Zenobia låg på plats för påmastning de också. Oj vad snabbt det gick, vi skulle nog få vänta några dagar, vilken tur de hade.
Slussen och bron öppnades och vi kom på plats vid en fingerponton. Dagen var ganska sen och vi behövde köpa bröd, vi hittade en stormarknad alldeles intill.
Där stog Peter och Vibe och skulle just betala sina varor. Vi fick då veta att de just fått sin mast avtagen så de i lugn och ro kunde göra i ordning den, för att nästa morgon få den påmastad och efter det dra iväg till Marseille direkt, eftersom det sedan skulle blåsa på i några dagar, jag sade till honom – på skoj – att vi kanske skulle segla österut också, med tanke på hur vindarna varit och såg ut att fortsätta. Peter erbjöd sig att fråga om vi kunde komma till mastkranen efter dem, vi tackade rusigt för erbjudandet och konstaterade att vi har bra flyt nu.
Vi fick sedan mess om att det var ok att komma dit klockan 10 dagen efter – smidigt.
Den här kvällen pratar vi fnittrigt om att segla österut och följa vindarna och beslutet formas – vi gör det. Vi kanske kan göra sällskap med Vibe och Peter…

Tisdag och vi får masten avlyft, det är ganska mycket att plocka med efter en tid med masten stadigt fastsurrad på däck och med reservplankor, biministällning, bommen, lattor, cyklar etc. också fastsurrade på masten.
På eftermiddagen var vi redo för lyftet på. Vi vinkar av Peter och Vibe som nu är redo för Medelhavet. Innan det berättade vi för dem att vi också vill österut och om vi förstod deras danska så tyckte de att det var trevligt och att vi kunde hålla ihop lite, vi håller kontakten.
Allt gick fint med masten, vi kunde också köpa mer ankarkätting i butiken och sedan åka tillbaka till hamnplatsen för middag och sova.
Onsdag och vi skär i seglen, drar alla linor, kopplar ström till lanternor, VHF etc. och tvättar båten – hela dagen gick och nu ser Unisax ut som en segelbåt igen. Vi cyklade ut ut till kusten och tittade på Medelhavet – det är stort.
Torsdag och mycket blåsigt som utlovats, i morgon ska det vara lugnare – går det som vi tror så seglar vi till Marseille då. Vi bjöd våra slusskompisar på ett glas bubbel i vår ”segelbåt” för att säga hejdå och även fira en milstolpe för Anders och mig.
Jag startar nu en ny kategori på bloggen som heter ”Medelhavet 2017” det kommer ändå att kunna läsas som ”senaste inlägg” men om en senare vill läsa åtskiljt om kanaler och Medelhav så blir det bättre.

Sista slussen för nu

Flaggorna blåser ”förligt” i Mistralen

Reiner och Sylvia i sluss

En handske kom fram 15 meter ner…

Pont St. Bénézet.

Påvepalatset

Peter och Vibe i Zenobia

Spännande moln i Avignon

Anders hittade en svensk 2,8 i stuven – lycka

Port St. Louis – sista stopp innan…

Vad månne denna fullmåne erbjuda?

Kanalbåten Unisax

Segelbåten Unisax

Vi är här 170907