Äta på fin restaurang

Vi lämnar Agropoli och beger oss mot Amalfikusten och Sorrentohalvön, vi stannar inte i Amalfi där det är knökfullt, utan målet för dagen är en liten vik väster om all turisttrafik – Recommone.

På den här seglatsen såg vi två omgångar med delfiner på avstånd, en val – jag tror det var en späckhuggare för när den dök ner i djupet så kom kroppen upp lite först och den såg ut att vara vit och svart och den jättestora stjärtfenan var svart, sedan försvann den ner i djupet. Man vill ju inte ha en sådan varelse alltför nära båten, i Gibraltarsund har de vållat stora skador på segelbåtar när de har attackerat rodrer som brutits sönder, usch vilken skräck. Rosita och Bernhard såg också en stor sköldpadda. Vi hade bokat varsinn boj för nästa natt och om man ville äta på deras restaurang så var bojnatten gratis, men hu vad det svallade, småbåtar körde i full fart mellan bojarna för att titta in i grottorna, stora fritidsfartyg passerade utanför och plötsligt så kom det starka vindbyar som rev och slet i båten, men vi kände oss ändå trygga med vår boj, och det mojnade varefter. Det var en fin restaurang – Conca Del Sogno, med en familjetradition som satsar på havets läckerheter, lokalproducerat och god service. Vi blev hämtade med deras båt klockan 20.00 och transporterade tillbaka när vi var mätta och med en något tunnare plånbok, men vi var nöjda med det och vår gratisboj och kunde senare somna trots det förfärliga svallandet.

Vi lämnade vår bojplats tidigare på morgonen än vi hade kommit överens om, ingen av oss kunde ändå inte sova och äta frukost kunde vi göra när vi kommit ut på havet igen, vi motorerade förbi Capri dit färjorna hade börjat köra dagens turister, från Neapel och Sorrento bla. Turen över Neapelbukten var snart avklarad och vi ankrar i en fin bukt vid ön Procida som är granne med den kanske mer kända ön Ischia. Staden Procida är utnämnd till “Årets kulturhuvudstad 2022” och med sina små färgglada hus utmed bergssidan, ser den mycket mysig och inbjudande ut. Ankarbotten i vår vik består av sjögräs och vi har varit med om tidigare att ankaret kan släppa om det kommer häftiga vindbyar eller stora svall från förbipasserande båtar, så vi vågar inte lämna båten för att ro till land. Vi planerar i stället att under “vintervilan” åka tåg för att upptäcka Neapel och då även besöka Procida. Det är ändå en vacker vy härifrån viken och många båtar omkring oss.

Vi saknar Sicilien men är glada att vi lämnade när vi gjorde, igår uppmättes värmerekord i Syrakusa – 48,8 grader, vi har här “bara” 35 grader. Rekordet är det högst uppmätta någonsin i Europa och vi var där för några veckor sedan.