Färden mot Arbatax gick nära utmed den bergiga kusten, med otaliga vackra små sandstränder insprängda i bergen. Vi hade sällskap av många turbåtar som körde badsugna ut till stränderna, det var också många grottor, paradis för snorklare och småbåtar. Olika färger – beroende på om det var sandbotten eller berggrund, gjorde att vattnet skiftade mellan turkos, smaragd eller azurblått och gjorde det hela bedårande vackert. Tyvärr ingen segling idag heller, men hellre det än vår tidigare upplevelse.

Arbatax är en kommersiell hamn där en marina för fritidsbåtar också får plats. Skapligt pris trots högsäsong och det är vi tacksamma för. Efter dessa tidigare dagar med vågor ock vind så var båten full med salt och behövde spolas av. Medelhavet innehåller 3,8 % salt!!! Det är mycket det, det blir kladdigt och fett var man än tar, spola, spola, spola. Vi har bokat för tre nätter och det känns skönt att vara i hamn några dagar. Rosita och Bernhard fick tillbaka pengar för den natten de blev ivägkörda i den tidigare hamnen och de ville nu bjuda ut oss på restaurang för den pengen och det tackade vi såklart ja till, de är så gulliga.

Färsk seafood

Det är en mycket liten by det här, det finns inte ens några butiker att titta i, men det finns restauranger, inte bara för turister utan det är ortbefolkningens ställen, trevligt tycker vi, när det är mycket naturlig, lokal atmosfär. Vi tog en kortare bussfärd halvvägs mot grannbyn Tortoli där en “Supermercado” ligger med allt som önskas till mycket bra priser.

Arbatax har omfattande båtservice med kranar som lyfter 200 ton och varv som bygger/plastar skrov som sedan hämtas med fartyg för att färdigställas på annan ort. Det går också färjetrafik hit.

En by ca två mil härifrån upp i bergen, är en så kallad “Blå zon” där lever folk generellt längre och är friskare, både mentalt och fysiskt, än på andra ställen, de stressar inte och äter lokalt producerad mat. Häftigt att ha varit så nära en sådan plats. Det finns bara fem sådana zoner i hela världen och det forskas runt det fenomenet.

  • Vi anpassar oss

Efter några dagar i marinan går vi ut i ankarviken utanför och svajar – skönt. Men vi kommer att komma tillbaka till marinan om några dagar eftersom vi ha beställt reservdelar till vårt vindinstrument som har lämnat in.

Rosita förbereder deg för bakning i Cobben

Vi rodde över till Columbia för att ha ett grillknytis en kväll, så trevligt och gott. Nästa dag såg vi en ensam delfin simma runt i ankarviken, det är alltid så häftigt att se delfiner. En annan dag cirkulerade små optimistjollar runt oss i blåsten, med barn som var i tioårsåldern, de är så duktiga och de vuxna är engagerade i att barnen lär sig.

Vi fick veta att vår beställda kabel fanns på plats så vi åkte in i marinan igen, men varvspersonalen hade tydligen mycket att göra så vi fick vänta till nästa dags eftermiddag innan de fixade det, nu fungerar vindmätaren igen, skönt. Vi åkte raskt ut i ankarviken igen efter det och vi hade en grillkväll igen med Columbia, fint med möte och samvaro med vänner.

  • Ny kabel dras ner i masten
  • Gammal kabel drages ut
  • God grillkväll i Columbia
  • Båtens färska kryddor

Mistalen är på gång igen och vi ser att vi är mest skyddade i den här viken, några dagar, innan vi går vidare norrut.