Efter att ha varit på resa i över fem år i några av länderna runt medelhavet tänkte jag sammanställa några funderingar och erfarenheter av det vi alla behöver dagligen var vi än är – en toalett. Jag har ofta, ja nästan alltid funderat över hur och varför toan och rummet den står i ser ut som det gör.

Exempel: nybyggd sanitetsbyggnad med massor av plats för rymliga toa och duschkabiner. Där bygger man minsta möjliga toakabin med en dörr som dessutom öppnas inåt, så det är nästan omöjligt att komma in utan att kliva upp på toan för att kunna stänga dörren, hur tänkte någon här? och det är nästan omöjligt att dra ner brallorna utan att slå i huvudet i dörren för mej som är över medellängd. Sedan ska jag därifrån, ja ni fattar. En annan vanligt förekommande tankevurpa är var pappersrullen placerats. I min värld borde rullen sitta lätt tillgänglig på lätt nåbart avstånd men…varför placera den så? när arkitekten tycker att rullen bör placeras på så långt avstånd att jag måste resa mej för att nå. En annan variant är att rullen placeras på väggen bakom toan, knappt nåbar utan att vrida kroppen 180 grader. Ofta sammanträffar det med att toaringen inte sitter fast utan lossnar förstås under operationen att nå rullen, om det nu finns någon toaring alls vilket är mycket vanligt.

En annan irritation är när det ska sparas elenergi så ljuset tänds via rörelsedetektor. Verkar ju vettigt, men när ljuset släcks efter tjugo sekunder och jag måste vifta med armarna, ja till och med ställa mej upp för att återstarta ljuset, stiger irritationen och detta ihop med nämnda problem ang. toapapprets placering. En toavariant som förekommer – dock mera sällan – är toa utan stol…sätt fötterna på markerad plats och håll i eventuella handtag, verkställ. En sak är säker, det är nog ingen som tar med sig en tidning för att läsa under processen.

En ytterligare iakttagelse är att när jag passar på att gå på toa i samband med ett resturangbesök, så blir jag hänvisad genom en labyrint till en trappa som leder till underjorden. Ofta minst två våningar ner via några vänster och högersvängar men väl där utan att fått klaustrofobiska tankar finns en gemensamhetstoa, ibland i ett skick som inte uppskattas av någon. I Rom kändes det som att jag – i samband med toabesök – rörde mig i en del av katakomberna, eller att jag skulle kunna öppna en dörr ut till tunnelbanan.

En annan “bara gilla läget” notering är att toa/duschlokaler aldrig är uppvärmda under den kalla årstiden på marinorna. Vanliga rutinen är att köra fram varmvatten medan jag klär av mig och samtidigt få upp värmen lite i lokalen. Snart ser jag ett skickt av ånga breda ut sej under taket som snart är så tjockt att huvudet är uppe i ångmolnet och kommer någon annan in i lokalen måste de böja sej ner för att se vart dom går.

Nu ska jag avsluta “skitsnacket” med att säga att vi även upplevt fina toaletter och duschar, som till viss del uppväger nämnda negativa.