Ankarvik igen, mellan Syrakusa och Catania – Agusta – en fin och ganska skyddad ankring med fläckar av sandbotten, annars mycket sjögräs (seaweed) vi tror vi ankrat på en sandspot och slår oss till ro. Vi blåser upp jollen här efter några dagar – för första gången – och kan ta oss till land och undersöka, köpa färskvaror och röra 0på benen lite. Vi får sällskap i viken av ytterligare en Reinke – (en båttyp, samma som Columbia) – Frank som väntar in sin fru från Tyskland om någon vecka – och vi umgås lite. Frank berättade att han hade nyfiskad tonfisk i frysen och vi planerade genast för middag tillsammans alla fem nästa dag. Vi har en praktisk bordsgrill som fungerar bra att använda i sittbrunnen och plats för hela sällskapet så vi åt i Unisax, fantastiskt gott. Tack Frank, för trevlig samvaro och excellent tonfisk. En morgon när vi vaknade var hela omgivningen täckt med tjock dimma, den kom och gick under morgontimmarna och försvann sedan när det kom lite vind.

Vi har varit i viken i fem dagar och sista natten blev det åska/blixt med tillhörande vindfront. Vårt ankare släppte mitt i natten och vi draggade ca 50 m, som tur var inte på Columbia som låg ankrad lite snett bakom oss. Vi hoppade upp och startade motorn samt avvaktade blixtovädret innan vi sedan drog upp ankaret, som drog med sig upp en omfattande mängd sjögräs som jag petade bort med en båtshake och vi tuffade runt i mörkret och sökte med ficklampa efter en ny plats, långt ifrån andra båtar och försökte sedan (inte så framgångsrikt) att sova igen.

Vi startade tidigt nästa morgon och seglade mot Catania. Det var oväntat höga vågor efter nattens blåsande som varefter blev högre, eftersom vinden också ökade, så den färden var inte så trevlig – en riktig rodeosegling.