Lite före jul beslutade italienska myndigheterna att det rekommenderades att ta tredje coronasprutan efter fem månader, vi hade tänkt försöka ta den i Sverige när vi nästa gång kom hem. Det blev också krav på det så kallade Green Card/Pass för att kunna resa med Metro, buss, flyga, gå på museum, och i alla publika sammanhang. Vi hade inget Green Card trots att vi fått två vacinationer på Sicilien. Vi började då undersöka hur vi skulle gå tillväga gör att komma med i det Europeiska registret som ska vara obligatoriskt när man har vaccinerats.

Vi gick till kontoret i vår marina för att få hjälp. Efter några telefonsamtal av dem så fick vi veta att vi inte fanns med i det Europeiska covidvaccinregistret, men om vi reste till flygplatsen Fiumicino så skulle vi kunna registreras, vi tackade ödmjukt för deras hjälp till information och tog bussen dit nästa dag för att registreras. Väl där på flygplatsen, efter en lång stund i en lång kö så fick vi veta att vaccineringen från Sicilien inte fanns med i något register pga att vi saknade en STP-kod och de kunde därför inte hjälpa oss, men om vi reste tillbaka till Ostia och gick till en ASL-instutition (liknande vårdcentral) så kunde vi få vår saknade kod. Med hängande armar och långa i ansiktet tog vi bussen tillbaka till Ostia igen och googlade så vi hittade en ASL.

Väl där så möttes vi av en receptionist som kunde prata engelska och förstod vårt ärende, hon pratade med sina kollegor i mottagningsdisken och snart blev det vår tur och vi lämnade fram våra papper med QR-kod från Licatas lasarett. De började med mina papper och kvinnan skrev och skrev, jag fick skriva under tre papper och fick sedan tillbaka dem samt min STP-kod som betyder att vi är utlänningar och ska därför registreras med andra uppgifter än italienska medborgare. Jippi, nu är målet nära – Green Card nästa. Hon fortsatte med Anders papper och jag tittade på mina och försökte förstå vad de sa. Nu blev det nog inte rätt i alla fall….hon hade fyllt i att jag var från Swaziland, det ligger ju i sydöstra Afrika och koden blir då väldigt fel. Gör om gör rätt, hon fick tillbaka pappren och skulle rätta till felet, hon frågade om Suomi var bättre, nej sa vi, Sweden ska det vara, hon försökte med Sri Lanka, nej, nej men till slut hittade hon rätt land i sin dator och pappren kom tillbaka i min hand och hon fortsatte med Anders papper. Jag tittade återigen på mina papper och noterade att mitt födelsedatum var fel hon hade skrivit att jag var född i maj 2021….Anders tyckte att jag var duktig som kunde gå så bra trots att jag bara var ett halvt år gammal, suck. Felet åtgärdades och vi lämnade mottagningen med våra papper och en STP-kod.

Vi gick åter till marinans kontor och bad om hjälp att komma vidare, två i personalen började ringa till olika myndigheter utan att få något bra svar för lösning. Efter ca en och en halv timmes ringande så mailade de våran situation till tre olika myndigheter och vi gick hem för att avvakta svar, återigen med hängande armar, varför är det så komplicerat, vi befinner oss ju inom EU. Någon sade att Sicilien kan vara lite “disorganised”.

Jag tog mailkontakt med svenska ambassaden i Rom för att få hjälp, efter några timmar fick jag ett telefonsamtal från en trevlig svensk kvinnan där, som skulle försöka hjälpa oss. Hon kontaktade italienska hälsoministeriet och därifrån fick vi sedan ett mailsvar. Vi skulle skicka alla våra papper från Licata, pass och vår nya fina STP-kod. Efter några dagar fick vi svar från dem att Licata hade inte fört in oss i registret eftersom de väntade på att vi skulle ge dem vår STP-kod och nu var vi avförda ur deras lokala register. Ingen hade sagt något om det till oss. Hälsoministeriet skulle nu försöka registrera oss på nytt och eftersom de tillhörde regionen Lazio och Licata tillhör regionen Agrigento så var det lite komplicerat. Men efter några dagar blev vi uppringda av marinans kontor och de bad oss komma. I handen hade kvinnan våra rykande färska och nyutskrivna Green Card, lätt som en plätt. Vi gick och köpte fina plastfickor till dem och laddade hem en app så vi kunde scanna den QR-kod som talade om att vi hade fått två covidvaccinationer, som vi nu kan visa digitalt om vi vill resa med Metron etc. Å vad skönt att allt ordnade sig till slut, efter två och en halv veckas telefonerande och mailande med tillhörande frustration.

Efter någon dag i vårt lyckorus, satt jag och beundrade våra fina Green Card och får till min bestörtning se att de har uppgivit fel datum på mitt födelsenummer, men hur svårt kan det vara….vad händer om vi ska flyga och de vill se mitt pass och Green Card som då alltså är olika födelsenummer på….aaaghh. Jag mailade ministeriet igen och undrade om de kunde ändra det och skicka nytt Green Card till mig, de svarade att det är inget fel på mitt kort, det är samma födelsedata som på mitt pass och så fick jag en länk med det Green Pass de hade och mycket riktigt, det var rätt siffror, förvirringen för mig blev total….vi fick ju utskriften från marinan, var det från deras mailkontakt de hade fått Green Carden som de skrev ut till oss? finns det flera olika EU-covidregistreringar? Hursomhelst, jag fick det korrekta kortet utskrivet av dem och allt var åter i sin ordning, det var bara det att under de ha senaste dagarna blev det rekommenderat att ta den tredje sprutan – boostern.

En dag i mellandagarna tog vi åter bussen till Fiumicinos flygplats och ställde oss i vaccinationskön. Vi fick hälsodeklarationspapper att fylla i….hmmmm endast på italienska…på en stor flygplats…vi fick hjälp av en flygvärdinna som också stod i kön. Sprut – så var det klart, deras slogan var – vax and go – och så var det. Härligt, vi fick ett papper med oss som sade vad vi fått, när och att det skulle komma en länk med sms till oss efter två dagar, med de nya Green Carden. Efter trettonhelgen ca två veckor senare mailade jag vår kontakt på hälsoministeriet igen och undrade vad som hänt eftersom vi inte fått någon länk. De svarade att de inte kunde se något om vår vaccination och att den antagligen hade registrerats som första sprutan eftersom det var olika regioner?? nu blir man ju trött. Jag mailade tillbaka och skickade med våra papper från sista sprutan och dagen efter fick vi ett mail som sade – “bifogat finns era nya Green Card”. Snipp snapp snut så var den sagan slut, tror vi.