Nästa hamn blev på sydsidan av Korsika – Frankrikes sydligaste stad, en tripp med fin segling, som trevlig omväxling. Denna lilla stad har ca 3000 innevånare och ligger långt in i en skyddad vik, kantad av bebyggelse utmed bergssidorna. Den ursprungliga staden ligger högst upp på ena bergsväggen där resterna av en stor fortifikation finns att beskåda och smala gränder med restauranger, butiker etc. Det är mycket hett – ca 34 grader, så det blir långsamma promenader på skuggsidan av gatan. Dags att tvätta sängkläder och annat stort som jag inte kan handtvätta, spola av båten med sötvatten från allt salt och bunkra mat.

Efter två nätter flyr vi ut till övärlden La Maddalena och en fin liten ankarvik. Nu är vi på Sardinien i Italien och båtsäsongen har börjat på riktigt, vi ser att i de populäraste vikarna är det mycket båtar av olika storlek som ankrar och många badbåtar som kommer över dagen för sköna bad. Området La Maddalena är delvis ett naturreservat med skyddade platser som ej får besökas, vi fick köpa ett certifikat för tillträde på de platser som är tillåtna. Vi köpte för en veckas vistelse. Vi ligger stundtals ensamma i den här fina viken vi valde, någon båt kommer och ligger för dagen och badar. Vi ror in till land och undersöker de underbara bergsformationerna och fantiserar om vad vi ser – en elefant, en gubbe, sovande kaniner etc.

En dag tog vi jollen med motor på och körde runt hörnet för att se hur det såg ut i nästa vik, dit så många båtar seglade in. Där var det ett sommarparadis med sandstränder och turkost vatten med sandbotten, många ankrande båtar, stora som små. Flera turbåtar transporterade folk till och från ön, varifrån de kom vet vi inte, kanske Bonifacio. Sedan åkte vi tillbaka till lugnet i “vår” fina paradisvik.

Sista dagen i denna vik var det så dags att köra Rainman igen. När vi nu vet att vi får nytt vatten så passar jag på att använda det som finns kvar, vi städade, tvättade och tvättade håret.