Efter några stopp hamnade vi i Porto di Pisa, i mynningen av floden Arno, en fin marina men lite för dyr, vi besökte inte staden utan reste vidare till marina Viareggio nästa dag, som också låg i en flodmynning. Där var en enormt lång paradgata utmed den långa stranden – stranden som erbjöd drinkar, mat och snacks tillsammans med solstolar och badhytter och bad förstås – paradgatan var kantad av stora vackra byggnader från sekelskiftet, som nu var hotell, restauranger och butiker med vackra kläder och saker, inget tingeltangel på den här gatan, men härligt att strosa på. Vi tog bussen till Pisa som ju fanns på min “must see-lista” och det var fantastiskt och såg nästan lite overkligt ut, det där tornet. Tornet är 55 meter högt och började byggas 1173 och färdigbyggdes i mitten av 1300-talet, så det tog några år att bygga och ändå blev det inte bra. Hela omgivningen var mycket välbesökt och det fotades säkert tusentals bilder bara den stunden vi var där. Givetvis fanns det ett enormt utbud av souvenirer, av ett lutande torn, inte helt oväntat. Staden i övrigt såg typisk italiensk ut, men har förstås mera än vad vi hann upptäcka på en halvdags besök. Ordning och reda, nu har vi sett det, man känner dig privilegierad.

Nästa dag åkte vi med buss till Lucca, en medeltidsstad med en stor ringmur omkring, väl värt ett besök som är föreslaget till UNESCO:s värdslista. Vi åt på en lunchrestaurang som vi inte besöker igen.