Vi var här också när vi tidigare var på väg ner till Medelhavet. Normalt får man bara vara i Port de Confluence Lyon i fyra dagar, men vi har fått dispens att ligga i den här marinan i tio dagar eftersom vi har viktiga ärenden att utföra i Sverige. Vi flyger hem och efter några dagar får vi meddelande om att vår bokade hemresa med Lufthansa har ställts in. Vi skulle flyga från Arlanda, mellanlanda i Frankfurt för vidare flyg till Lyon. Nu blev första delen Arn-Fra inställd. Hur kommer vi nu ner till Frankfurt och nästa flyg i tid? Vi letar andra flygtider och andra bolag, kollar tåg, men allt verkar vara fullbokat och svindyrt, mycket pga pilotstrejken som startade samtidigt som vi fick sms om inställt flyg och alla försöker hitta alternativ till sina inställda flyg. Vi får ett tips om att försöka med Flixbuss och hittar då en avgång från Norrköping, byte i Hamburg och att anlända i god tid till Frankfurt, vi bokar den direkt och det innebär att vi får starta hemresan en dag tidigare, eller rättare sagt en natt tidigare mao klockan 02.30.

Det fanns ingen som kunde skjutsa oss till bussen den tiden, så vi bokade vandrarhemmet som finns i stationshuset i Norrköping. På ett vandrarhem finns det ju gemensamma utrymmen såsom duschar, toaletter och gemensamt kök med tillbehör osv. Eftersom vi skulle åka buss i 23 timmar så hade vi köpt vatten, iskaffe och lite att äta som vi placerade i det gemensamma kylskåpet bland en massa andra personers tillbehör och gick sedan till sängs för att sova några timmar. När vi på natten skulle gå till bussen, var våra saker i kylskåpet borta och inget är öppet vid den tiden på dygnet, så vi fick starta utan mat och dryck – morrrr. Man kan aldrig nog underskatta mänskligheten.

Bussresan fungerade bra men vi kunde inte checka in på vår flygresa, den fanns inte….hade de ställt in den också? Vi försökte online via mobilen som vi brukade göra, vi försökte på de boxar som finns på flygplatsen, men resan fanns inte. Det fanns ingen servicepersonal vid fyratiden på natten och vi började känna oss desperata, skulle vi försöka boka tåg, eller buss vidare till Lyon?

Till slut hittade vi en man med serviceväst på sig, han förklarade – på engelska med en tydlig fransk accent och språkmelodi på indiska – vart vi skulle gå och vi gick dit han pekade, men hittade inte vad vi sökte, vi gick tillbaka till västmannen och han följde då med oss – jättelångt bort, till den manuella incheckningen, där man ska vara och checka in väskor (vi hade bara våra ryggsäckar som vi fick ha på planet) där fick vi hjälp och blev incheckade, nu kunde vi gå till några bänkar och sova några timmar, det var nu “bara” åtta timmar kvar till avgång och det hade inte blivit så mycket sömn det senaste dygnet.

Resten av resan till Lyon flöt på utan missöden. Nu känner vi bara att vi vill vidare norröver eftersom vattennivån i kanalerna tenderar att bli så låga så VNF (en organisation som sköter underhåll i kanaler och slussar och hela administrationen) stänger ner flera vattenvägar varefter.

Men…nu har vi fått problem, vår swingkeel fungerar inte och vårt djup är nu 2,2 meter och nivån i de flesta kanaler är 1,6 m och vissa ännu lägre. Det visar sig vara en packning på hydraulcylindern som läcker, all olja sprutar ut i kölsvinet när vi försöker lyfta kölen, vi som trodde att det var för låg oljenivå som var orsaken. Efter kontakt med varvet – som båten är byggd på i England, får vi svaret: leveranstid av cylinder tar 4 veckor.

Flera frågor dyker upp, kan vi byta cylindern själva? kan man byta med båten i vattnet? var finns det en kran som kan lyfta upp oss på land? kostnad?

Vi funderar så det knakar och ställer frågor i forum i de sociala medier som kan ha erfarenhet och kunskaper i ärendet, samtidigt som Anders börjar skruva och undersöka om det går att få loss cylindern. Kölen lyfts med hydraulik via en grov lina. För att kunna ta bort cylindern behöver linan häktas av, vi spärrar kölen i nerläge innifrån med en grov sprint. Det behövs ett speciellt verktyg för att öppna cylindern som vi inte har, vi åker spårvagn till Leroy Merlin (liknande Bauhaus) där fanns det inte, men däremot låg IKEA precis intill, där åt vi köttbullar och mos med lingon till, mums. Och så köpte vi sill och en lingonburk med oss hem.

Funderingarna fortsätter att mala i huvudet, om vi kan få tag på en kran som kan lyfta båten så kan vi med dennes hjälp trycka in kölen och vi kan spärra den i uppläge, då kan vi segla på kanalerna utan oro för djupgåendet och vi skjuter reparationen på framtiden. Vi får hjälp av hamnkaptenen att ringa till Mâcon, som ligger lite längre upp i Saone, där det finns en kran som klarar vår vikt, det skulle ta ca två veckor innan de hade tid med oss, men vi var glada för det och mailade våra papper till dem.

Vi unnar oss sedan en dag som turister i Lyon. Lyon ligger på en ö mellan de stora floderna Rhone och Saone, vi promenerar och tittar på andra sidan av ön och det är Rhone som flyter där. Efter mer promenerande kommer vi till en jättestor park – Parc de la Tête d’Or (fritt översatt – guldparken) – med en sjö. Där kunde man hyra små båtar med elmotorer och trampcyklar med fyra hjul och tak. Nästa besöksmål var en husvägg med en fantastisk 3D målning på, det är imponerande att en platt husvägg kan få ett sådant djup och förvilla hjärnan så det ser ut som om vi sitter i en trappa. På tillbakavägen passerade vi platsen som det skrivs om att det är Europas största torg. När vi var tillbaka i båten hade vi gått ca en och en halv mil!

Våra tyska vänner på Columbia har nu hunnit ifatt oss och det blev ett kärt återseende här i Lyon, de har nu ett tag med sig sin dotterson Hannes 16 år, som en rask och redig gast. De vill följa oss till Mâcon så vi planerade för avfärd till en “Halte Fluvial” halvvägs till målet, vi läste på om den platsen och hoppades att den skulle vara bättre än den vi hamnade på i Givors. Med hjärtat i halsgropen och blicken på djupmätaren startade vi nästa morgon, mot Trevoux. Columbia lade först till vid den flytbryggan, vi fick bottenkänning och valde att lägga oss utanpå dem. Anders och jag vandrar iväg för att titta på staden, den låg högt upp och med massor av trappor, vi travade på och kom högt upp till en bedårande utsikt. Vi såg att ännu högre upp fanns någon borg, vi gick dit och möttes av en mycket entusiastisk guide som berättade inlevelsefullt om dess historia. Hon var från England men hade bott i Frankrike i tretton år och var så glad att hon fick prata engelska igen. Efter en rundtur i borgen gick vi hem och åt senare middag med Columbia staff. Vi åt i Unisax, tyska korvar som vi grillade på elgrillen och stekt fläsk, potatissallad, grönsallad, etc. smaskens.