I Avignon stannade vi en snabbis när vi var på väg söderut för fem år sedan. Då började vi att fundera på om vi skulle segla ut i Medelhavet ändå…, planen var annars att övervintra i någon av de sydliga delarna av Europas kanaler, men folk sade till oss “när ni nu kommit så långt, varför inte fortsätta ut i Medelhavet, det är mycket varmare och skönare?” och då tänkte vi att om vi ska ut i Medelhavet, så kan vi titta på Avignon på tillbakavägen och nu är det på tillbakavägen.

I Avignon tänkte vi stanna några dagar. Man förtöjer utmed stadskajen med tillgång till el och vatten. Dock mycket bullrigt pga genomfartstrafiken som går nära, men man vänjer sig, vi kör ju numera för motor när vi förflyttar oss, så tystnad är en lyxvara. Hamnkontoret finns i en jättelång hotell- och restaurangpråm som ligger stadigt förtöjd utmed kajen. Där kan man också få använda tvättmaskin gratis som hamnkaptenskan levererade nytvättat till båten, vilken service.

Det finns en massa trappor (vi älskar ju trappor) upp till det forna påvepalatset, där går vi minst en gång om dagen. När man kommer upp finns en vacker park, en restaurang, fantastisk utsikt över både floden, staden samt Pont d’Avignon, som det finns en massa historia om och är bla känd från en barnvisa – Sur le Pont d’Avignon – om att sjunga och dansa på bron. På andra sidan om parken, finns Påvepalatset (som nu var inpackat inför restaurering) – där påven bodde en tid på 1300-talet, en katedral och den gamla stadsdelen med flera andra kyrkliga byggnader, butiker och restauranger.

En sen eftermiddag kom en svensk segelbåt (med masten på däck, förståss) och förtöjde utmed kajen. Dagen därpå pratade vi ihop oss om att ses i Unisax senare på kvällen. Det blev en trevlig pratstund som varade till midnatt. Nästa dag hade alla andra båtar lämnat kajen, så det var “bara” två svenskflaggade båtar kvar och det är ingen vanlig syn.

Vi beslutade oss för att göra sällskap med den svenska båten, eftersom vi hade samma nästa mål – Viviers. Dagen därpå, klockan 9.00 startade två svenskflaggade båtar, färden vidare upp i Rhonfloden. Efter tre stora slussar, motvind och lite mer motström än tidigare, låg vi förtöjda i marinan i Viviers. Resan tog tolv timmar, i en sluss fick vi vänta en extra timma på vår tur och solen hade gått ner när vi var framme. Det blev en enkel middag och sedan god natt.