Skön tillvaro i vintertid

Våra kära vänner Monia och Ove kom på besök i början på november. Det var mycket trevligt att prata och umgås på svenska. De hade med sig en julbock i halm, en virkad grytlapp med vintermotiv samt en flaska glögg för att vi skulle få lite julkänsla i december. Vi visade dem våra promenadstråk och fina vyer. Vi hade via en turistbyrå fått tips om vandringsleder på Pradesbergen och vi hade tittat ut en som passade oss i längd och svårighetsgrad. Monia och Ove hade hyrt bil från flygplatsen så vi åkte den slingriga vägen upp i bergen mot Prades, lite sydväst om Tarragona. Det var en ganska kylig dag och vantar och mössa hade varit skönt att ha med, men icke. Väl framme där så fanns det inga anvisningar om leder och turistbyrån var stängd, så vi frågade en kvinna i byn om var leden började. Hon visade på Google Maps och vi gick dit, det var inte helt tydligt att det var rätt plats men vi startade hurtigt den stigen. Den övergick i snårig och bergig led men vi flåsade på. Vi gick och gick, vi mötte ungdomar som verkade ha någon slags friluftsdag med karta och till slut frågade vi en ledare om vägen mot staden. Vi hade då gått ca 5 km och började känna oss nöjda, det var bara att följa stigen ner, sade de – så var vi tillbaka och där satte vi oss på en parkbänk för att inmundiga vår medhavda matsäck. Det var ingen jättefin promenad för vi hittade aldrig den utprickade vandringsleden som vi tittat ut, men vi fick i alla fall röra på oss ordentligt. Bilvägen ner från berget gav oss fina vyer med byar i dalar och höga berg omkring oss och även här, slingrig väg men med fin vägbeläggning.

Anders och jag har hittat en restaurang som har fått mycket goda rekommendationer i broschyrer och de serverar en Katalansk buffé som är prisvärd, vi har sparat oss med den erfarenheten och tänkte att vi skulle bjuda våra vänner och oss på den upplevelsen. En dag bestämde vi att det var dags att äta där och vi klädde oss fina för att sedan trava dit. Men….det var stängt, trots att det stog på dörren och på deras hemsida, att det skulle vara öppet. Även ett varubud med sin kärra full med varor som skulle levereras, stog där med långnäsa. Skiiiit, vi gick till en mataffär och köpte med oss laxmedaljonger hem och tillagade och ingen var nog ledsen för det egentligen. Efter maten spelade vi kort och hade det hur trevligt som helst.

Monia och Ove reste hem och det kändes tomt ett tag. Det var faktiskt ganska kallt väder när de var hos oss och vi trodde att det skulle vara så framöver men några dagar efter så kom värmen tillbaka och vi kunde fortsätta med att äta frukost ute i sittbrunnen.

Vi har pratat med ett franskt par som har sin båt nära oss. Kvinnan – Aline kan hyfsat med engelska, medan hennes man – Bernard, inte kan någon engelska alls. De är här ett par veckor och så åker de hem till Frankrike några veckor och så tillbaka hit, osv… Vi blev inbjudna till deras båt en kväll på en drink och lite snacks och vi hade trots språket en mycket trevlig samvaro. En annan dag blev vi medbjudna när de skulle ut och lufta sin segelbåt, så vi seglade lite fram och tillbaka här utanför. Vi bjöd dem en annan kväll på middag hos oss. De har en dotter som bor i Barcelona och de skulle göra en tripp upp i bergen med henne och vi fick frågan om att följa med och det ville vi gärna. Vi for iväg hyfsat tidigt nästa morgon i deras bil mot Montserratbergen som ligger nordväst om Barcelona. Det var en fantastisk upplevelse med fortsatt färd upp av en bergbana ca 850 m och sedan promenad till ca 1000 meters höjd och vyer med mycket spektakulära bergsformationer. En hel by finns däruppe och ett kloster, museer och flera restauranger. Det var kallt däruppe på den höjden men solen sken som vanligt och det gick att se milsvida omkring.

Vi har under vintern tröttnat på mögelsporerna på insidan av vårat beiga sittbrunnskapell, inget av det vi har provat har givit minsta lilla förbättring. Det såg ofräsht och slarvigt ut så vi ville inte använda det. Anders började googla på “måla på tyg” och kom fram till att det bör gå, vi tycker att vi inte har något att förlora, så vi har målat insidan på sittbrunnskapellet med vanlig målarfärg – frågor på det?
Vi är i alla fall nöjda och har använt kapellet några veckor nu i december när det har varit lite kalla nätter. Vi kan då fortsätta att äta frukost “ute”.

Den 14 december flög vi till Sverige efter att ha förberett båten för ev blåsig och regnig tillvaro. Dvs – vi har plockat bort allt löst på båten, satt skydd på cyklarna och ställt upp dem på skarndäck, låst fast livflotten, plockat in sittbrunnskapellet och sprayhooden i båten och spänt en pressenning över ingången och instrument samt ett skydd över styrpedistalen. Vi har hällt i sötvatten i sjövattensystemet, fyllt toatanken med bakteriehämmande, biologiskt nedbrytbar vätska, plockat ner genuan och ätit ur kylen, allt är städat, kläder är tvättade och valda saker ska packas i resväska och ryggsäckar. Vi ska vara i Sverige till den 18 januari och ska under den tiden bo omväxlande hos våra barn och hos min mor och far. Det ska bli fantastiskt att träffa dem vi saknat sedan vi reste iväg i mitten på maj. Vi har hyrt en bil via “Rent a wreck” i Nyköping så vi kan röra oss fritt.
God jul och gott nytt år till alla läsare här – fortsättning följer sedan under fliken “Medelhavet 2018”